Riecine - gammal är äldst
När Baron Philippe de Rotschild börjar plantera Sangiovese kommer jag att plantera Cabernet Sauvignon - lär John Dunkley ha uttalat sig.
1971 tog John över gården 1973 blev den första årgången som man släppte 1975.
Dunkley var en av nyckelpersonerna när det kom till kvalitetsutveckling i Toscana, total motståndare till att använda franska druvor i sina Chianti Classicos.
1992 handplockade man den unga vinmakaren Sean O´Callaghan, som än idag är anvarig vinmakare på gården, kort därefter avled John Dunkley & vingården såldes vidare till en amerikansk affärsman som hade alldeles för stor kärlek till vin.
Tillsammans gör idag Sean & Gary kompromisslösa viner med mål att göra de bästa Sangiovesebaserade vinerna.
Gårdarna är helt organiskt odlade.
Riecine har väldigt hög status bland de Italienfrälsta vinherrarna.
Riecine är beläget på en av de vackraste platserna i Chianti Classico, på kullarna högt ovanför den lilla staden Gaiole in Chianti. De 10 hektar stora planteringarna ligger i hivudsaken i Gaiole & Montecucco
Riecine anses idag vara en av de bästa egendomarna och mest intressanta i hela Chianti Classico, Sean O'Callaghan har lyckats med bedriften att tilldelas Tre Bicchieri av Gambero Rosso inte mindre än 7 gånger och vinerna hamnar alltid i toppen när det ska poängsättas Chianti Classico och Supertuscans.
Nåväl bara information kan vara tråkigt & nu till vinerna .
2005 Chianti Classico, 100% Sangiovese , 14% alkohol, 20 månaders slutlagring på 1 år gammal fransk ek & en klassisk presentation. Gott saftigt italienskt vin fyllt med solmogna körsbär ( moreller ), välbalanserad med modern ek & schysst eftersmak, örter & en gnytta vanilj ringlar också ner i strupen,tur att de schyssta tanninerna ligger rätt & syran fräschar till slutet. En Chianti klart över medel, en bra start på husets viner.
86 MDP
2004 Chianti Classico Riserva, 100% Sangiovese endast från de bästa lägena på gårdens ursprungsläge i Gaiole, 14,5% alkohol & hela 2 års slutlagring på fransk ek.
Här händer det saker, skulle inte direkt beskriva det som kraftfullare, snarare stramare, elegantare & med större komplexitet. Körsbären har mognat, vaniljtonerna dämpats, en behaglig violton, timjan & en behaglig lakrits urskiljer sig i gommen, återigen en knivskarp syra som skär av vinets frukt i exakt rätt tillfälle för att nästa klunk ska bli en njutning.
Filosofiskt & gott, precis min typ av fint hantverk ifrån ett av Toscanas klassiska kommuner.
90 MDP
2003 " La Gioia ", Vingårdens prestige vin som hela 7 gånger har vunnit 3 glas i Gambero Rosso, årets årgång har skapats med hjälp av frukten till 90% Sangiovese & 10% Merlot, 2 år får vinet ligga på fransk ek, 60% av vinet ligger på ny ek medan 40% ligger på 1 år gamla barriquer.
Här finns det ingen tolerans utan råmaterialet är endast det bästa från samtliga Riecines lägen.
Här är karaffen ett måste, kompakt god körsbärsfrukt, doft av aceton ( Max sluta använd nagellack ).
De mest mogna, näst intill svarta bigarråerna, otroligt härliga plommontoner, komplexa toner som härleder till tobak, silkiga tanniner & goda syror, dessutom en njutbar längd som gör det till en stor Chianti & defenitivt en upplevelse, måste säga att våra förväntningar inte var de högsta, men oj vad förvånade vi blev, tack för det Sean O´Callaghan
92 MDP
På återseende min pasta är färdig, Parmesanen tempererad & charkuterierna skurna .
// D
Fler vårkänslor
Då kommer solen!
Nästan lite löjligt att ett par solstrålar kan vända allting så lätt, utflykter, picknickar, intressanta möten, framtidsplaner bara väller fram i huvudet på en. Längtan efter de första primörerna....ahhh Sparris... Och så klart vårölen!
Det är nu vi kan ta en paus från alla tungviktare som vi älskat i ett par månader. Inte för att det på något sätt inte är underbart med Nebbiolo och Imperial Stouts, men våren tar oss till nya smaker, nya intryck.
Tack vare solen så var jag bara tvungen att kasta in lite vår öl på en provning igår...
Oppigårds Spring Ale 4,6%
Jag är inte världens mest objektiva källa när det gäller just detta bryggeriet. Jag gillar eldsjälarna, familjen, tänket och att man använder humlen på ett sådan fint sätt. Titta bara vilka typer man använder sig av;
Bitterhumle: Centennial
Smakhumle: Willamette
Aromhumle: EK Goldings, Cascade och Willamette
Torrhumlad med Cascade och East Kent Goldings.
Att man sedan släpper säsongs öl är underbart, något som fler borde sysselsätta sig med.
Spring ale är en engelsk bitter med lite amerikanska drag, men med fortfarande snäll alkoholhalt. Färgen är vackert gyllene, gul brun. När man sedan doftar på den så kommer vårkänslorna snabbt- stor påtagligt humlearomatisk, med massor av blommor, fläder, grape och kåda. Känns väldigt mycket humle, men även väldigt vegetal- precis som att våren bankar på ens dörr. Man upplever ingen tuff beska när man sippar i sig de första centiliterna och det kanske inte är så konstigt när den faktiskt bara ligger på 42 IBU.
Balansen är trevlig och beska ligger kvar i munnen ett litet tag. En perfekt bruksöl som vi brukar kalla det!
81 MDP
//M
Vem är vi då???
Vi är två dryckestokiga stollar som har det fina privilegiet att arbeta med vår hobby, för att föra detta vidare så att ni också kan sumpa era personliga relationer med människor för att istället byta mot flaskan så ger vi er denna blogg i all enkelhet.
Eftersom det kan vara svårt att hitta en källa till bra dryckestips i dagens Sverige där varenda blaska lyckas kasta in lite dryckesrecensioner av mer eller mindre kvalificerade sk experter. I ett land där yrket sommelier har tappat sin betydelse och pöbeln inhandlar box viner efter experternas tips om bästa köp så måste det ske en ändring gott folk! För att inte bara vara bittra och lägga sig i dvala medens idioterna tar över, så tar vi strid för välbefinnandet, produkten, historian och inte minst det kultiverade drickandets sköna konst.
Detta är vårt sökande efter upplevelser, förälskelser- och besvikelser i den jästa dryckens tecken. Och kanske kan vi hjälpa någon att få den där fantastiska upplevelsen eller hinna varna er innan ni provar något tråkigt.
//M är en 28 årig frispråkig man som arbetar med dryck genom det statliga monopolet. Har bakgrund som kock, utbildad på HRS i Grythyttan, bott och arbetat med vin i Australien, Italien och Spanien. Jobbat med vin- och spritimport med tonvikt på single malt whisky i Sverige. Driver även idag ett eget litet företag som arbetar med dryckes konsultering. Är en stor Spanien vän, älskar Nebbiolo, Belgisk ale, Lowland whisky och letar ständigt efter nya oupptäckta områden/ drycker.
//D
//MDP står så klart för M och D poäng och bygger på samma skala som används i många mer seriösa dryckesmedier. 100 poäng är så klart den hösta poängen och 0 den lägsta. Ungefär så här funkar det;
0-29 poäng Totalt odrickbart, skam att råvaror används till detta!
30-59 poäng Meningslöst, både tid och koncentration har gått till spillo.
60-69 poäng En godkänd dryck, däremot långt från en upplevelse
70-79 poäng En bra och trevlig dryck som kan rekommenderas
80-89 poäng Kvalitativ dryck som starkt rekommenderas
90-95 poäng Mycket stark rekommendation, en riktig upplevelse
96- 100 poäng Total upplevelse! Ett himmelskt ingripande, en anledning att bli religiös.
Vi skriver inte priserna på produkterna, för att vi anser att det är upp till var och hur mycket pengar man vill lägga på just dryck. Vi tar heller inga mutor, bryr oss inte om vi stampar på några tår -även om det är vänner och familj som säljer eller producerar produkterna.
Vi är bara intresserad av kvaliteten- ingenting annat! !
hmmm, vi hittade inte riktigt någon snygg bild på oss...så det får bli en på en av våra favoritrestauranger istället!
4 tuffingar på samma kväll
Vi började lätt som sig bör med rökig porter från Left Hand;
Left Hand Brewing Co Smoke Jumper, Smoked Imperial Porter 9,9%
Detta amerikanska bryggeri från Colorado har nog de flesta av oss bekantat sig med vid denna tiden, man hittar de ganska ofta ute men även på många tillfälliga släpp på bolaget. Denna gång har man en rökt porter, kanske mer egen kostym än i traditionell Bamberg-stil.
Jag har börjat bli uttråkad på Left Hand´s väldigt personliga husstil som kan vara framträdande ibland, men denna extremchockade oss främst med dess balans som vi absolut inte hade räknat med. Doften är ett snyggt hopkok av rökt chark, choklad, lakrits, vegetalhumle och Left Hands´s hustypiska karameliserade stil med honungsmarinerad våt hund. i smaken dyker humlen upp i snygg balans med bitter choklad, karamell, kaffe och nougat. Längden är medellång och alkoholen sticker aldrig ut. En mycket trevlig början
89 MDP
La Gioia 2003 IGT Toscana
En helt ny bekantskap för mig, så jag överlämmnar det till Danne att introducera er till den producent.
Jag var mycket skeptisk i början till att förstöra en mysig kväll med en Toscan, eftersom jag hade haft en mycket tråkig Toscana provning några dagar innan (kommer snart mina vänner). När det dessutom var 2003 som stod på flaskan blev jag ännu mer tveksam- är det inte dax att försöka glömma bort alla platta sönderkokade Sangiovese druvor som bara smakar körsbärsylt... Men som vi brukar säga "man kan aldrig generalisera något inom dryckernas värld"!
En varm doft slår upp ur glaset där en koncentrerad ton av körsbär och aceton lamslår näsan.
90% Sangovese 10% Merlot
60% på nya fat och 40% på gamla
92 MDP
Pizza Port Hop 15 Ale, 10%
15 årsfirandet av Pizza Port i Solana Beach gjordes 2002 i form an en Dubbel IPA. Speciellt med denna är att tokarna från Californien andvände sig av 15 olika humlesorter som tilsattes varje 15 minut under kokningen. Slutresultatet; ett riktigt humlemonster! Eftersom Hop-15 blev så populär så görs den nuförtiden flera gånger per år, man hittar också den på
12:e plats bland Dubbel IPOR på ratebeer.com
Doften är kraftigt humlad med massor av blommor, grapefrukt, malt och honung.
Att humlen och beskan är främst framträdande när vi sedan provar den kanske inte kommmer som en direkt överraskning. En riktigt tuff gynnare som sitter kvar i gommen i oändligheter.
96 MDP
Mikkeler Beer Geek Brunch, Weasel, 10,9%
Bästa skandinaviska efter Sveriges stolthet Stormaktsportern "Kaggen" är samarbetet mellan Danska Mikkkeller och Norska Nøgne Ø om man får tro de som provat den på ratebeer. Beer Geek Brunch " Weasel " är en Imperial Oatmeal Stout som dessutom är smaksatt med Civet kaffe som är en av världens mest exklusiva kaffesorter. Precis som en annan dyrgrip- Kopi Luwak kaffet (http://en.wikipedia.org/wiki/Kopi_Luwak) så har Civetbönorna fått en jäsning i tarmkanalerna på en liten gynnare, i detta fall en vessla. Ca phe chon som man kallar det i sitt hemland Vietnam är en enorm raritet. För er som inte sprungit på något liknande så är proceduren relativt enkel: En kaffeböna äts upp av en liten gnagare, i detta fall en vessla, eftersom själva kärnan eller bönan är så hård kan inte djuret bryta ned denna. Så efter fått åka berg-och-dalbana i det lilla djurets inre hamnar de små kaffebönorna i dess spillning. Sedan plockas bönorna upp av fattiga bönder som sedan säljer dom för småpengar till någon som i ett senare kommer tjäna storkovan. Det mest intressanta under bönans färd är att tarmbakterierna i djuret startar upp en jäsningsprocess i bönan som ger en unik karaktär.
Det är också kaffetonerna som är mest framträdande i The Weasel, men man hittar även massor av choklad, balanserad beska, lätt syra som ser till att den inte blir platt och trist. En av de bästa öl jag någonsin provat måste medges.
97MDP
//M
Trevlig afton med Sydafrika i Fokus
Waterford Estate Cabernet Sauvignon 2006, 13,5%
Druvtypisk "cabbe" med kompakt doft av björnbär, svartavinbär, kaffe, choklad, ceder, örter och fat. En viss sydafrikans rökighet viss också att finna, men det som imponerar mest är en klart solvarm terroirkänsla i doften. Vinet är fortfarande ung och kommer kanske inte vinna nämndvärt på lagring, därför kan man ge den runt en timmes luftning i karaff. Smaken är fruktdominerande med vissa fatinslag (att man andvänder 30% nya fat och att vinet ligger på 17 månader känns tydligt). Tanninerna är unga, men mjuknar snabbt av, vinet känns elegant och svalt. Jag blev possitivt överraskad av detta vin som jag faktiskt inte provat innan. Med kompakt kraft i bra balans mellan fat, syra, tanniner och frukt så har vinmakaren på Waterford, Kevin Arnold gjort ett riktigt bra vin som enligt mig imponerar mer än deras toppviner.
87 MDP
Waterford Family Reserve, 16%
Sött senskördat vitt vin på 50% Muscat de Alexandrie, 10% Sauvignon Blanc och 40% Chenin Blanc. En vacker gyllene guldfärgad dryck skvimper ned i glaset och dofter med torkade persikor, lössnus, citrus och fläder letar sig upp genom näsan. Doften är väldigt inbjudande precis som Waterfords Cabernet. Smaken är balanserad med bra syra som piggar upp upplevelsen, precis som i doften så domminerar persikor, citrus och fläder. En drömsk flykt till en veranda i ett varmt klimat (kanske Sydafrika t.o.m) med en god dessert innehållandes bla. jordgubbar bubblar restsamt upp i huvudet och jag lyssnar vidare på min väns upprymda samtal om vinerier, vinmakare och Sydafrika.
85 MDP
Slutligen måste jag uppmuntra alla läsare till att besöka så många producenter som möjligt, speciellt om man råkar ha vägarna förbi. Om man inte har varit där så förstår man faktiskt ingenting, hur mycket man än läser. Man måste inandas luften, doftat på jordmånen och träffat människorna för att verkligen kunna förstå en produkt som är skapad av kärlek och gott hantverk. Dessutom finns det inget finare än att se någons ögon lysa för att dom sett och uppplevt något riktigt vackert. Tack så mycket för det Robban!
Starkviner & Macvin som imponerar
Sho Chiku Bai, Nigori Saké
Vi dricker inte speciellt mycket Saké i Sverige av kanske förklarliga själ, då vår traditionella matlagning inte går speciellt bra med just denna dryck. Men å andra sidan så äter vi mycket asiatisk och Japansk mat och då är Saké oftast ett mycket bättre alternativ än traditionellt vin. Jag måste erkänna att jag är långt från expert på detta område, men efter några föreläsningar och möten med Akebono Åke så är det väldigt svårt att inte bli intresserad och nyfiken. Om ni får möjlighet att träffa denna fantastiskt passionerade människa så får ni absolut inte missa det!
Sho Chiku Bai är en Nigori Saké, detta betyder att den är sötare äv vanlig saké och är dessutom ofiltrerad. Därför är den vit som mjölk, innan servering bör den skakas så att sedementen blandas med drycken. Den ska serveras kyld precis som all bra saké ska. Det är ett stort missförstånd att man alltid dricker saké varmt. Det kan man endast göra med enklare saké och detta gör man främst när det är kallt ute, precis som glödgat vin (eller glögg som vi dricker här). Att saké skulle vara risbrännvin är även det helt fel, saké är vin (med en normal alkoholhalt runt 13-20%)- däremot finns det många destillat som görs på ris men det är en helt annan sak.
Sho Chiku Bai är vit som mjölk och riktigt ofiltrerad (man blir riktigt glad att hälla upp den i glaset!), doften är fylld med gula päron, blommor, citrus, banan, kokos, vim (rengöringsmedlet) och risstärkelse. Väldigt inbjudande, exotisk och spännande. Smaken är medelsöt och en tydlig ton av småbananer dyker upp tillsammans med en trevlig blommighet, mogna gula päron och kokos. Dock är smaken betydligt lättare och mindre spännande än doften och längden är alldeles för kort. Detta skulle jag vilja servera till kokosglass med frukt eller som en välkommsdrink innan en sushikvällen börjar.
71 MDP
Fino Inocente, Sherry
En dryck som vi borde andvända av oss betydligt mer än vad vi gör idag tycker jag personligen. Perfekt till fördrink samt tapas (torra), svartsoppan (halvtorr) eller desserter och ostar (söta). Inocente är lätt gul-hö färgad och har en oxiderad doft med massa nötter, övermogna äpplen och en viss antydan av hav (man kan ju inte dofta sältan som är en grundsmak). Smaken är lätt, torr, de mogna äpplena dyker upp hör också- akompanjerad av oxiderade toner, lite svamp samt en tydlig sälta. Inocente kanske inte är det bästa produkten man hittar i sverige men den är enkel och bra och fungerar alldeles utmärkt till lite "mitt-i-veckan tapas".
69 MDP
Grythyttan Hjortron, Grythyttan vin AB
Det finns nog få drycker som jag provat så många gånger som Grythyttan Hjortron, då jag spenderade tre år i just Grythyttan. Nu var det många år sedan, jag blev väll helt enkelt så trött på den att jag var tvungen att ta några års paus. Men idag blev jag väldigt paff, sötman fanns inte alls där på samma sätt som innan, den hade en viss oangenäm kärninghet och kändes väldigt platt och tråkig. Kanske åren har ändrat smaklökarna så pass att minnet inte hänger med. Jag är väldigt ledsen att säga det men jag skulle absolut inte kunna föreslå denna produkt som de ser ut idag (sorry Per). 58 MDP
Vecchioflorio Marsala Superiore 2003, 18%
Marsala, smaka på namnet. Vackert va? Dessa starkviner från Siciliens västrasida verka försvinna helt och hållet på den svenska marknaden. Detta är väldigt beklagligt, idag finns det en produkt på bolaget ordinarie sortiment och det är Vecchioflorio- någon torr Marsala finns inte att hitta! Om ni skulle av en händelse skulle åka förbi den vackra syditalienska ön så glöm för allt i världen inte att handla på er massa god torr Marsala, gärna från Marco de Bartoli. Vecchioflorio är en av de absolut största producenterna, men gör trotts detta en bra balanserad marsala med massor av fikon, nötter, oxiderade toner och en hygglig längd. Det är dags att sluta bara andvända marsalan till såsen och istället se den som det perfekta alternativet till Sherry.
70 MDP
Chateau de Corneilla Muscat de Riversaltes, Jonqueres d´Oriola 2004, 15,5%
Muscat, kan vara väldigt trevligt måste medges. Speciellt när dom honungstunga dofterna samsas med 1:ans lössnus. Här hittar man lite mindre snustoner men med mer parfymerade, florala inslag där speciellt fläder bryter sig igenom.
När vi sedan kommer till smaken så är en av de mest essentiella faktorerna i ett sött vin, enligt mig själv, att sötman balanseras med en bra syra. Syran hjälper inte bara till genom att pigga upp, utan även att ge djup, längd, balans och lagringspotential. Tyvärr finns inte något sådant i Chateau de Corneilla, vilket gör den till en tråkig menlös produkt som kanske fungerar som ett substitut för godispåsen (om du nu lagt på dig sådana dåliga vanor).
57 MDP
Macvin du Jura, Rolet Père et Fils, 18%
Första gången jag provade ett Macvin från Juradistriktet för cirka tio år sedan så blev jag väldigt chockerad. Så speciell, så anorlunda, knepig, personlig men ändå väldigt charmig och god. Detta speciella starkvin görs på senskördade druvor som får sin jäsning avbruten då man tillsätter Marc (druvdestillat, precis som tex. Grappa). Detta gör att sockret inte jäser ut helt och att man får en högre alkoholhalt. Macvin du Jura är en av frankrikes yngsta AOC då man fick detta så sent som 1991.Tillåtna druvor är Savagnin och Chardonnay för vita och Pinot Noir, Poulsard samt Trousseau för röda och rosé.
Rolet´s Macvin har en vackert gyllene bärstensfärg, med en synbart hög viskositet. I doften sammsas gammalt hö, honung, nötter, fat, läder, honung, mandelmassa, lätta oxiderade toner i ett galet virrvar som nästan gör att man för en sekund tappar orienteringen. Smaken är honungssöt med en perfekt balanserad syra som skär genom drycken som en nyvässad Mac- kniv. Aprikostoner reser sig i gommen och akompanjeras med hö, fat, citron, apelsin och mandelmassa.
Väldigt mycket personlighet, smak och balans. MEN vad ska man ha en sådant vin till?? Den är för kraftig och speciell för att passa till de flesta desserter och kommer väldigt lätt göra en kort match med många stackars ostar. Personligen skulle jag vilja servera den till ett litet gäng franska rödkittostar som har legat extra länge (sådär länge så att man ser dom röra sig på tallriken).
91 MDP
//M
Längtan till våren
Jag är en vår människa. Vissa gillar sommaren, andra hösten och för dom som bor på bättre breddgrader än Malmö säkert även vintern. Men våren mina vänner, då allt börjar leva igen, ta färg, vakna. Detta har de så klart min belgiska brödrar och systrar förstått och gör därför säsongsölen Saison. Detta är en lite ljusare, lättare och fruktigare ale som passar våren till.
Brouwerij De Glazen Toren som ligger i fel del av Belgien (flandern) är självfallet inget undantag.
Saison d'Erpe-Mere är deras storsäljare och är en opastoriserad, ifiltrearad historia. Doften tar en till en blommande våräng där gräset forfarande är lite fuktigt, fräscha citrustoner delar solidariskt plats med nejlika, kummin och våt collie (har bara haft en hund- och det var en collie, så det är bara min personliga doftpreferens).
Balansen är superb, inget drar iväg och citrustonerna som vi kände i doften går från citron till grape i smaken. Jästaromerna och hummlen är tydliga men inte för extrema för att skrämma bort "nybörjaren". Jag måste medge att denna öl helt klart ligger i min 10-i-topp bland Saison och om jag vore er så hade jag lagt benen på ryggen för att klippa det sista flaskorna som finns kvar!
90 MDP
//M
Underbara Piemonte
Torremora Dolcetto Fontanafredda 2006
Jag har inte avlagt något nyårslöfte än...men nu kommer det; jag ska prova mer Dolcetto´s 2009! Lätt, enkelt vardagsvin perfekt för en romatisk picknick i det gröna eller en trevlig grillkväll med nära och kära, nu är det kanske lite för kallt för sådana aktiviteter så man får hålla till godo med en filt och en riktigt god, krämig pasta (från den där pastamaskinen som man andvänder alldeles för sällan). Den lilla söta som Dolcetto betyder är i Fontanafredda´s tappning lätt, fruktig, ung, lite kärv med tydliga örtiga toner och balanserade tanniner. Frukten drar mot röda bär såsom röda vinbär, lingon och körsbär. Ett vin som tar ens fantasi till en anspråkningslös trattoria någonstans i norra Italien. Mycket prisvärt!!!- om jag får andvända min gamla skolkamrat Jimmys favorituttryck ;-)
79 MDP
Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2006
82 MDP
La Quercia Barbera d Ásti 2005
81 MDP
Barbera d Álba Scarronne, Vietti 2005
89 MDP
Barolo Fontanafredda 2003
87 MDP
Barbaresco Vecchi Vigne, Paitin 2003
89 MDP
Barbaresco Sori Paitin 2004
95 MDP
Barolo Bricco Ambrogio Paulo Scavino 2004
94 MDP
Barolo Bricco Rocche Prapó, Ceretto 2003
90 MDP
Costa Russi, Gaja 2004
98 MDP
Barolo Le Rocche Falletto di Serralunga, Bruno Giacosa 2003
93 MDP
Darmagi, Gaja 2003
91 MDP
Barbaresco Crichet Pajé, Alfredo Roagna 1998
95 MDP
Ursäkta att inte allt är färdigt här, men det blev hemskt mycket text och vin....
//Max
Tisdag och Vacqueyras
Som den civiliserade europé som jag försöker vara så avnjöt jag i går afton ett glas enkel Vacqueyras med mina vänner.
Les Hauts du Castellas "Selection Barrique", Vacqueyras 2006
Det senaste åren har en stor attitydsförändring skett bland det "vanliga" vinkonsumenterna när det gäller Franska viner. Innan var det för dyra och för sura. Dessutom hade man inte glömt bojkotten mot franska viner som skedde 1995. Idag kan vi hitta massor av trevliga fransoser från spännande små kommuner. Sammtidigt som Bordeaux slår alla rekord i idioti med sin sinnessjuka prissättning på 2005:orna kan man hitta väldigt prisvärda viner från andra delar av landet. Vacqueyras är ett lysande exempel på detta, ett stenkast nordöst om det mer kända Châteauneuf-du-Pape sjunker priserna markant och chansen att hitta guldkorn är riktigt bra. Lättare på plats än på Systembolaget så klart!
Mogna plommon och något utvecklad frukt samsas med en tydlig kryddighet, rostat kaffe, fat och lite rökta charkuterier. Vinet består av 70% Grenache, 25% Syrah och 5%Mourvèdre, men det är klart tydligast Syrah-tonerna som dominerar i doften. Smaken är liksom i doften dominerande av plommon, fat och en lätt pepprighet. Man hittar även lite torkade fikon och choklad. En bra syra håller uppe vinet och tanninerna är bra balanserade. Ett trevligt vardagsvin som gör sig utmärkt till ett trevligt långkok (som vi gillar väldigt mycket här på bloggen, om ni nu råkat missa detta...), en trevlig viltstek eller min till dagen italieninspirerad ragu.
82 MDP
//M
Nytt år & REA....
//M
Husmanskost & drömmar om det södra Frankrike
Sista vanliga dagen på detta året, imorgon är det 2009, nya tag, nya löften & desto viktigare nya årgångar.
Dagen ägnades åt inredningsshopping på Ikea, köbrottning på systemet, frisyrbeundran samt husmanskost som kvällsmat.
Medan vår egen kock Ivan kokte in päronen till nyårsdesserten passade jag på att använda den sista biten roulad på den underbara grisen/vildsvinet uppfött hos Lillehemsgrisar. Sötpotatis på låg temperatur, senap & salvia fick ett leende i gensvar.
Mest för att ha en anledning till att öppna ett spännande vin, en gåva från vår egen Gudfar Uffe, ibland behöver man någon som varit med lite längre som kan ta ett nacksving, dra en i öronen eller bara plocka ner en på jorden när appellationerna blir för svåra eller druvsammansättningen slår knutar på tungan .
Vinet som absolut inte kunde vänta in att klockorna skall ringa in 2009 utan passade som en perfekt avslutning på 2008 kommer ifrån en sydfransk kommun som heter Collioure, längst ner där Frankrike övergår i Spanien vid Pyrénéernas fot ligger Collioure hand i hand med det betydligt mer kända Banyuls, vid den gamla fiskebyn har man nu vaknat upp & producerar smakrika, solvärmda viner med både elegans & finess i bästa fall.
Precis som i många av grannkommunerna så är Grenache den stora druvan, även om de solstekta terrasserna tillsammans med de svalkande briserna från havet är optimalt för den kinkiga Mourvedren.
Enligt en klassiskt talesätt så vill Mourvedren ha ansiktet i den heta solen & fötterna i vatten - vilket är exakt vad den får i Collioure.
Cuvée d´Octobre , Domaine du Traginer , Collioure , Frankrike
Druvblenden på 50% Grenache, 20% Carignan, 20% Mourvedre & 10% Carignan slumrar in 14 månader på fransk ek och tack vare ett lågt skördeuttag skapas ett härligt varmt vin med kombination utav smaklig torkad frukt såsom fikon, plommon, fräscha röda vinbär & inslag av lakrits.
Trots sitt varma klimat finns en läcker syra som tillsammans med sköna ros & violnyanser avslutar denna trevliga bekantskap.
Skulle mycket väl kunna tänka mig att avnjuta ett långkok eller någon god ost till detta utsökta vin.
90 MDP
Lagade lite sen kvällsmat, min tolkning på klassisk husmanskost slutade med skånsk blodkorv, sallad på spetskål, schallotenlök & vinägerfläsk till det rårörda lingon & lågtempererad panchetta ( tack Ivan för tipset ang. vinägerfläsk, det vart svingott ).
Eftersom vinet redan vart öppnat & vid detta lag fått cirka en timmes luft så vart det givet till maten, även om nyfikenheten och det sunda förnuftet sade en god humlad öl.
Sierra Nevada Pale Ale - Kalifornien
1981 grundades bryggeriet i Chico - Kalifornien av hembryggarna Ken Grossman och Paul Camusi, på den tiden väldigt småskaligt & innovativa i sin bryggning, idag en av de största & mest namnkunniga.
Trots det har de vunnit min kärlek & på något viss vill jag tacka dem för en del av mitt stora ölintresse, det var någonstans här man insåg eller i alla fall fick en aha upplevelse av olika mångfall på smaker & dofter som finns i de olika godbitar. Givetvis är det deras Sierra Nevada Pale Ale som någon introducerade mig till.
Jag minns en annan episod där jag nykär i öl hade tagit mig ner till Bishop & såg två herrar stå vid baren, i ett glatt samtal klunkandes på just denna Cascade ale.
Nykär som jag var trodde jag att jag ägde världen och berättade glatt för herrarna hur kul jag tyckte det var att de drack mitt favoritöl, hur kul dessutom att de kände till den & provade någonting annorlunda som dessutom smakade betydligt bättre.
Ridå ner när det var självaste Håkan Engström & hans höger hand Benny Mårtensson som jag samtalat med, hur kunde jag få reda på det ? Direkt hemma slog jag upp min nattlektyr En Ölbok skriven av mannen jag nyss träffat på Bishop.
Boken är än idag den mest lästa ölbok i detta hem & rekommenderas skarpt till alla som gillar att stoppa näsan i glaset.
Som ett sällskapssjukt cirkuslejon letar den upp sin publik, den vill synas visa att den kan & gör det bra.
Väldigt attraktiv med sina citrus, aprikostoner som är så sköna & karaktäristiska för Cascadehumlen, trivsam beska & god eftersmak, en genuin amerikanske ale som man går tillbaka till om & om igen.
När man har provat igenom ett & annat i ölväg, är man kanske inte så imponerad längre, men den fyller definitivt sin funktion i samhället.
87 MDP
Igår köpte min älskling en försenad julklapp till huset en radio som kopplar upp sig mot världens radiokanaler, vilket gör att man har en otroligt stor mängd radio att välja på, spännande världsmusik från Senegal ena minuten, för att lyssna på ryska hockeyreferat andra minuten.
Samtidigt som jag ligger i sängen & skriver detta inlägg, så har jag hittat en ny amerikansk favoritkanal som heter Tears & Beers kan det bli mer passande bakgrundsmusik till goda drycker?
// D
R en vinbaR
Ikväll är det dock inte själva restaurangen som ska besökas utan R, parets vinbar precis över gatan.
Liten, spartansk inredning som går i vitt, fåtalet platser & ett vinprovningsrum i källaren.
I Centrum av lokalen finns en gigantisk svart tavla fylld med kråkfötter som visar vilka viner man kan välja bland.
Bakom en liten glasdisk gömmer sig ett 30-tal viner samtliga serveras på glas, väldigt brett spektrum på sortimentet, spännande druvor, trendiga distrikt & småskalighet är några ledord som slår en, skulle nästan gå så långt som att alla viner fyller en funktion & väcker nyfikenhet i mig.
Sauternes Chateau Haut-Grillon ´98
Vi börjar med en välutvecklad Sauternes den underbara välutvecklade färgen skvallrar om några år på nacken, härlig koncentration bildar sirapsliknande tårar som kryper ner längs glaskanten. Lättkaramelliserad honung & blommor tillsammans med gröna marmerladkulor i stor harmoni, en doft jag skulle vilja binda en bukett av.
I all honungsötma finns en del tropiska inslag, nyskuren ananas & mango, det som jag tycker talar mot en del Sauternes är balansen mellan den söta frukten & en uppfriskande syra, i Haut-Grillons fall bär det nästan hela vägen, visst finns syran tillgänglig, men en större del för att bryta ner den enorma sötfruktigheten hade inte varit fel.
Längden sitter även den i en bra stund.
Ett stort vin & väldigt trevligt att få det serverat på glas, en trevlig kompis till den enorma skivan paté av Foie Gras som serverades.
90 MDP
2003 Barolo " Arborina " - Mauro Veglio , Piemonte
Jag ska villigt erkänna att jag är svag för den Piemontiska skönheten, jag brukar sjunga i falsett varje gång dessa viner hälls upp, smaskar utan minsta tvång i mig Barbera, får ett fånigt leende av Dolchetto & kan sträcka mig väldigt långt om det finns någon motsträvig Nebbiolo inom räckhåll. Ska faktiskt även ge ett utropstecken för den aromatiska vita druvan Arneis som brukar få mig på fall.
Mauro Veglio blev jag introducerad till av min goda vän Fredrik som i fjol jobbade på Noma tillsammans med Pontus Elofsson en fantastisk Sommelier som driver stjärnkrogen framåt med sina träffsäkra vinval, hursom helst serverade de ett vin av just Mauro Veglio till sin meny & jag hade äran att smaka det storslagna vinet vid något tillfälle.
Arborina är ett av Veglios 4 Crus i Barolo, ligger i kommunen La Morra, 2,5 hektar stort och 10.000 välsmakande flaskor om året produceras av detta vin.
Mörkröd/violettfärgat röda bär som hallon, vinbär, svag doft av kaffe, en underbar fathantering & ett långt fräscht slut gör att vinglaset blit tomt alldeles för snabbt.
91 MDP
Ett perfekt vin att skölja ner den utsökta charktallriken, förutom väldigt intressanta viner, riktigt bra priser, litet urval av tilltugg ( dock alldeles utsökta ) , väldigt glatt & personligt bemötande så ställer de även ner oliver, cornichoner & goda grissini .
Den enda plumpen i protokollet, var när jag ställde undan en nyöppnad & sluten röd Bourgogne, när jag skulle avnjuta de sista dropparna & se vad som hade hänt med ungdomen, så hade den flinka damen redan varit framme & städat undan vårt glas. Tur att jag var på oerhört gott humör, annars hade de fått kalla på förstärkning.
Nåväl så fort pulsen hade gått ner hade jag bestämt mig för att se om det vita utbudet var lika fint.
2 halva glas med vitt godis & en trekvart till tåget skulle ta oss tillbaka till Malmö, en perfekt avslutning på en riktigt trevlig juldag Tack så mycket älskling !
2004 Riesling Spätlese Trocken, Schloss Vollrads, Rheingau, Tyskland
Väldigt aptitretande stil med lätt spritsighet & ungdomlig & pigg Riesling som upplevs väldigt ren i sina smaker, honung är den dominerande smaken tillsammans med röda äpplen, eftersmaken visar att det är en egendom som har höga ambitioner som speglas väl i detta utomordentliga vin.
90 MDP
2006 Anjou " Clos des Rouiliers " Roger Leroy , Loire , Frankrike
Druvan Chenin Blanc & jag är mycket goda vänner, en sådan man kan vara ifrån ett bra tag, när man väl återförenas igen känns det som att det var igår .
Man vet var man har varandra, en livslång kärlek !
Detta är verkligen ett skolexemplar av Chenin Blanc, mosiga gula äpplen nertrampade i någon form av glädjedans utförd av Monsieur Roger Leroy en helt ny bekantskap hos mig, ser fram mot att prova fler av hans viner inom kort, ska nog leta reda på ett par goda buteljer & glömma bort i några år, helt övertygad om att det kan vara en stor vinupplevelse.
Äpplen, honung & saffran ger en doft som gör en misstänksam ang restsötma, men det visar sig vara en brutal felmisstanke , finishen är snustorr & ruskigt lång. Riktigt, Riktigt bra hantverk & oerhört druvtypisk , ett glas till tack !
91 MDP
http://www.restaurationen.dk/da/r_vinbar.html
http://www.zityzen.dk/?lan=gb&page=place&placename=r-vinbar&roadname=gammel-mont&roadnum=14&zipname=kobenhavn-k&subpage=pictures
Två gånger Bishop
Hur som helst har jag faktiskt det senaste dagarna tagit mitt förnuft till fånga och besökt två Bishops Arms i två olika städer- nämligen Lund och Malmö.
Bishops i Lund ligger på St Petri kyrkogata, ett lyckat stenkast från Centralstationen och om jag inte minns helt fel- även i min gamla läroplats Petri Pumpas gamla lokaler (ni som vet bättre får gärna kommentera). Som många andra Bishops Arms runt omkring i vårt avlånga land så är även denna lokal väldigt brittiskt gemytlig. Personalen är mycket trevliga och en skönt okomplicerad avslappnad stämmning finns i lokalen. Så länge är allt mycket trevligt. När man sedan kommer till utbudet så bleknar dock det hela något tyvärr. Whiskysortimentet är som sig bör brett, men jag tycker mig ändå sakna lite extra roliga buteljeringar. Men värst är klart ölsortimentet (för en vanlig dödlig är det självfallet jättebra, men vi är ju dryckesnördar och då hjälper inte jättebra...) vanliga standards från brittska öarna och lite flaskor från de stora i Tyskland, Belgien, staterna och lite annat krafs. Men så hittar jag gästkranen (en tapp som vanligtvis bytas så fort den tar slut till något annat) med;
Hantverksbryggeriets Bödeln IPA från Västerås 5,6%
Detta fem år gamla bryggeri kom som en blixt från ovan för ett par år sedan. Jag gillar Hanverksbryggeriet, de kanske inte tar ut svängarna så fruktansvärt- men de producerar ett brett sortiment av välbryggda, balanserade och felfria (har inte sprungit på mjölksyrebakterier än....ta i trä) öl.
Denna fruktiga IPAn är långt från det värsta jag provat, men den är pigg, balanserad och god. Tydliga inslag av citrus, grape, karamell och torkad frukt.
84 MDP
Efter denna pigga, nästan försommriga upplevelse, tycker bartendern att jag bör prova;
Flying Dog K-9 Cruiser, winter ale från Flying dog Brewery, Colorado USA 6,4%
Det är ju lätt att gilla Flying Dogs oborstade stil, coola presentation av Ralph Steadman och att det står ett citat från 1900-talets kanske bästa journalist, Hunter S Thompsson (good people drink good beer) på flaskan. Flying Dog har stor rockstjärnestatus och det är kul för de gör bra öl också. K-9 är en värmande sak med karamelltoner, söt malt och en bitande humlebeska. Kanske inte det bästa jag druckit från Flying Dog, men relativt rolig.
81 MDP
Vi lämnar Lund och tar oss två dagar framåt, lillejulafton på väg med pågatåget som ta mig ut på landet där jag kommer spendera ett par dagar i total stiltje med familjen, något som jag sett fram emot i flera veckor. Efter 12 timmars arbetsdag i total chaos, med resväskan full med hemgjorda snapsar och god julöl så kan man bara inte kasta sig på tåget utan att stanna på malmös viktigaste oas och önska god jul.
Det är något speciellt med att komma in på Bishop Arms i Malmö, värmen, atmosfären är värmande och lugnande för alla sinnen. Jag vill inte vara lokalpatriotisk i onödan, men frågan är om inte detta är sveriges bästa Bishop!
Jag hade en förhoppning att få prova en kul sak från Närke (som Danne redan nämnt innan), men tyvärr var denna slut. Jag bestämde mig för att göra en "Lund" fast i Malmö...
Julnarren från Hantverksbryggeriet i Västerås 7,0% (på fat)
Provade ju deras Bödeln i Lund så det fick bli deras julöl här. Julnarren är en knäckig, smakrik historia med ett trevlig humle inslag och god balans.
86 MDP
Något som är extra kul med just denna baren är att det oftast finns en liten lista på annat kul som inte syns för de vanliga dödliga (inte för att det är en statshemlighet). Det kan vara att man kör kampanjer på öl från vissa bryggerier, länder osv. Denna gång hade några äldre årgångar av en massa läckerheter hittat sig fram i ljuset från julbrasan. Eftersom jag redan råkat fastna i ett speciellt tema var ju jag tvungen att prova något från Flying Dog....
Gonzo Imperial porter 2005, Flying Dog Brewery Colorado, USA, 7.8%
"Svart som synden"- är alltid en bra början och så börjar också Gonzo. För er som inte har sprungit på inspirationskällan till alla namn på Flying Dogs produkter och undrat över de galna illustrationerna på flaskorna borde masa er till närmsta bibliotek eller spendera 2 minuter och kika på länken nedan.
http://www.stockholmfilmfestival.se/shop/films/information/?films[film]=gonzo_the_life_and_work_of_dr_hunter_s_thompson
Nu när ni lärt er lite nutidshistora ska vi fortsätta med ölen... "Svart som synden" som sagt, tydliga mörkrostade kaffe toner, med inslag av plommon, citruszest och nötter. Smaken är mild och man märker att tre år lagring har dämpat ölen (gjort den mer kultiverad måhända) och den har blivit betydligt bättre balanserad. Kaffe, kola och humle fyller munnen- men den känns lite tam till en början..Men så händer det! Efter en halv minut så kommer den. Kraftiga kaffetoner lägger sig som en röd matta. En fantastisk eftersmak!! Riktigt, riktigt kul. Bästa Gonzon jag provat!
89 MDP
Efter denna trevliga bekanskap så får jag återgå till allt julfirande. Jag hopas innerligt att ni har haft en trevlig jul så här långt...och att ni som vanligt dricker gott istället för mycket (i så fall får det vara MYCKET GOTT...)
//M
Cuveé Angelique - En godnattsaga
Den här buteljen är en belgisk dubbel på stadiga 8,3%, den bär namnet Cuvée Angelique, säkerligen efter delägaren på Brogatan här i Malmö & den nyöppnade bistron i Lund ( båda värda besök ) .
Tillbaka till ölen, bryggeriet är en ny historia grundades 11 Nov 2004, ölets hemstad är Erpe-Mere i regionen Aalst.
Nåväl tillbaka till glaset, som det brukar med belgiska vildjäster, skummar det hejvilt när man öppnar flaskan & av någon oförklarig anledning så glömmer jag bort detta faktum, & trasan gör sitt jobb med inkörda rörelser över det nystädade golvet.
Högt vitt skum med härliga citrustoner, koriander & gräsiga aromer högst aptitlig.
Att huset har en Saison i sortimentet förvånar mig inte alls & hustilen känns igen i detta härliga öl som trots sina höga alkoholhalt känns fräsch & välbalanserat apelsinskal, mandariner, koriander med inslag av blåbär & russin ett komplext öl som jag kan tänka mig att avnjuta fler gånger.
Flaskan finns i begränsad upplaga just nu i Sverige, även om den ligger i övre prisklass kan jag varmt rekommendera den, dessutom finns just nu bryggeriets första öl Saison d´Erpe-Mere till försäljning, för stilen en av de främsta i Belgien, har vi dessutom tur får vi en recension av Max inom kort, mannen har nämligen inte kunna hålla sina fingrar ifrån denna godbit.
92 MDP
Med dessa ansikten är det inte konstigt att ölet är pålitligt.
http://www.glazentoren.be/
Denis Mortet R.I.P
Man lär så länge man lever, efter att ha klarat av dagens mål ett julklätt tivoli för att komma i form inför stundande tider.
Lyckades jag med hjälp av någon inbyggd GPS hitta till Nimb´s vinotek en fantastisk lokal väldigt nära Hovedbanegaarden. I ett tidigare inlägg beskriver jag att jag provade en dröm från Bourgogne, visserligen en ung dröm men facinerande läcker & välgjord.
Några timmar senare googlar jag mig runt en aning för att fördjupa mig i min nya gunstling & hittar väldigt tråkiga nyheter.
Den otroligt passionerade makaren bakom den fantastiska upplevelsen vi avnjöt finns inte längre.
30:e Januari 2006, 51 år gammal efter en lång depression beslöt han sig för att ta sitt liv.
En perfektionist, idealist vars noggrannhet blev hans slutliga död, han startade med en småskalig verksamhet i Gevrey Chambertin på tidigt 90-tal. Hans viner som reflekterade det minutiösa arbetet i vingården steg snabbt i aktning.
Denis arbetade sig upp till ett respekterar namn som än idag uttalas med stor vördnad, nyligen dessutom utökat sin verksamhet, efter sitt hastiga slut är vingården nu överlämnad åt sin hustru & 25-åriga son.
Just detta vin som vi provade visade sig vara Denis sista årgång någonsin, känns oerhört stort att ha smakat på detta stora vin. Följande text är ett utdrag ur en text hittad på internet, eftersom jag inte hade kunnat formulera mig bättre lånar jag dessa rader .
De flaskor av Mes cinq Terroirs som Systembolaget idag släpper är inte bara en god nyhet, det är en biljett till en av tidernas mest hängivna vinmakares sista föreställning. Eftersom vi själva kan välja tillfället för denna kan Denis leva vidare genom sina viner många år framöver - en tanke som värmer trots hans tragiska slut.
Tyvärr verkar inte det som att årgång 2005 längre finns att tillgå, däremot när jag söker på bolagets hemsida visar det sig att man kan få tag i 3 av hans viner i begränsad upplaga .
97198 2004 Gevrey-Chambertin "Mes Cinq Terroirs" 506:- 4 flaskor kvar i hela landet, samtliga i Malmö
99227 2006 Gevrey-Chambertin 557:- 76 flaskor varav 23 i Malmö
96417 2006 Gevrey-Chambertin " Vieilles Vignes " 624:- 44 flaskor varav 12 i Malmö
Varpå de 2 senare då borde vara gjorda utav son & hustru .
Gissa vad jag önskar mig i julklapp ?
