Dryckesnördarna

Måndag, start på en ny vecka och detta börjas med en liten starkvinsprovning.

Sho Chiku Bai, Nigori Saké
Vi dricker inte speciellt mycket Saké i Sverige av kanske förklarliga själ, då vår traditionella matlagning inte går speciellt bra med just denna dryck. Men å andra sidan så äter vi mycket asiatisk och Japansk mat och då är Saké oftast ett mycket bättre alternativ än traditionellt vin. Jag måste erkänna att jag är långt från expert på detta område, men efter några föreläsningar och möten med Akebono Åke så är det väldigt svårt att inte bli intresserad och nyfiken. Om ni får möjlighet att träffa denna fantastiskt passionerade människa så får ni absolut inte missa det!
Sho Chiku Bai är en Nigori Saké, detta betyder att den är sötare äv vanlig saké och är dessutom ofiltrerad. Därför är den vit som mjölk, innan servering bör den skakas så att sedementen blandas med drycken. Den ska serveras kyld precis som all bra saké ska. Det är ett stort missförstånd att man alltid dricker saké varmt. Det kan man endast göra med enklare saké och detta gör man främst när det är kallt ute, precis som glödgat vin (eller glögg som vi dricker här). Att saké skulle vara risbrännvin är även det helt fel, saké är vin (med en normal alkoholhalt runt 13-20%)- däremot finns det många destillat som görs på ris men det är en helt annan sak.
Sho Chiku Bai är vit som mjölk och riktigt ofiltrerad (man blir riktigt glad att hälla upp den i glaset!), doften är fylld med gula päron, blommor, citrus, banan, kokos, vim (rengöringsmedlet) och risstärkelse. Väldigt inbjudande, exotisk och spännande. Smaken är medelsöt och en tydlig ton av småbananer dyker upp tillsammans med en trevlig blommighet, mogna gula päron och kokos. Dock är smaken betydligt lättare och mindre spännande än doften och längden är alldeles för kort. Detta skulle jag vilja servera till kokosglass med frukt eller som en välkommsdrink innan en sushikvällen börjar.
71 MDP

Fino Inocente, Sherry
En dryck som vi borde andvända av oss betydligt mer än vad vi gör idag tycker jag personligen. Perfekt till fördrink samt tapas (torra), svartsoppan (halvtorr) eller desserter och ostar (söta). Inocente är lätt gul-hö färgad och har en oxiderad doft med massa nötter, övermogna äpplen och en viss antydan av hav (man kan ju inte dofta sältan som är en grundsmak). Smaken är lätt, torr, de mogna äpplena dyker upp hör också- akompanjerad av oxiderade toner, lite svamp samt en tydlig sälta. Inocente kanske inte är det bästa produkten man hittar i sverige men den är enkel och bra och fungerar alldeles utmärkt till lite "mitt-i-veckan tapas".
69 MDP

Grythyttan Hjortron, Grythyttan vin AB
Det finns nog få drycker som jag provat så många gånger som Grythyttan Hjortron, då jag spenderade tre år i just Grythyttan. Nu var det många år sedan, jag blev väll helt enkelt så trött på den att jag var tvungen att ta några års paus. Men idag blev jag väldigt paff, sötman fanns inte alls där på samma sätt som innan, den hade en viss oangenäm kärninghet och kändes väldigt platt och tråkig. Kanske åren har ändrat smaklökarna så pass att minnet inte hänger med. Jag är väldigt ledsen att säga det men jag skulle absolut inte kunna föreslå denna produkt som de ser ut idag (sorry Per). 58 MDP

Vecchioflorio Marsala Superiore 2003, 18%
Marsala, smaka på namnet. Vackert va? Dessa starkviner från Siciliens västrasida verka försvinna helt och hållet på den svenska marknaden. Detta är väldigt beklagligt, idag finns det en produkt på bolaget ordinarie sortiment och det är Vecchioflorio- någon torr Marsala finns inte att hitta! Om ni skulle av en händelse skulle åka förbi den vackra syditalienska ön så glöm för allt i världen inte att handla på er massa god torr Marsala, gärna från Marco de Bartoli. Vecchioflorio är en av de absolut största producenterna, men gör trotts detta en bra balanserad marsala med massor av fikon, nötter, oxiderade toner och en hygglig längd. Det är dags att sluta bara andvända marsalan till såsen och istället se den som det perfekta alternativet till Sherry.
70 MDP

Chateau de Corneilla Muscat de Riversaltes, Jonqueres d´Oriola 2004, 15,5%
Muscat, kan vara väldigt trevligt måste medges. Speciellt när dom honungstunga dofterna samsas med 1:ans lössnus.  Här hittar man lite mindre snustoner men med mer parfymerade, florala inslag där speciellt fläder bryter sig igenom.
När vi sedan kommer till smaken så är en av de mest essentiella faktorerna i ett sött vin, enligt mig själv, att sötman balanseras med en bra syra. Syran hjälper inte bara till genom att pigga upp, utan även att ge djup, längd, balans och lagringspotential. Tyvärr finns inte något sådant i Chateau de Corneilla, vilket gör den till en tråkig menlös produkt som kanske fungerar som ett substitut för godispåsen (om du nu  lagt på dig sådana dåliga vanor).
57 MDP

Macvin du Jura, Rolet Père et Fils, 18%
Första gången jag provade ett Macvin från Juradistriktet för cirka tio år sedan så blev jag väldigt chockerad. Så speciell, så anorlunda, knepig, personlig men ändå väldigt charmig och god. Detta speciella starkvin görs på senskördade druvor som får sin jäsning avbruten då man tillsätter Marc (druvdestillat, precis som tex. Grappa). Detta gör att sockret inte jäser ut helt och att man får en högre alkoholhalt. Macvin du Jura är en av frankrikes yngsta AOC då man fick detta så sent som 1991.Tillåtna druvor är Savagnin och Chardonnay för  vita och Pinot Noir, Poulsard samt Trousseau för röda och rosé.
Rolet´s Macvin har en vackert gyllene bärstensfärg, med en synbart hög viskositet. I doften sammsas gammalt hö, honung, nötter, fat, läder, honung, mandelmassa, lätta oxiderade toner i ett galet virrvar som nästan gör att man för en sekund tappar orienteringen. Smaken är honungssöt med en perfekt balanserad syra som skär genom drycken som en nyvässad Mac- kniv. Aprikostoner reser sig i gommen och akompanjeras med hö, fat, citron, apelsin och mandelmassa.
Väldigt mycket personlighet, smak och balans. MEN vad ska man ha en sådant vin till?? Den är för kraftig och speciell för att passa till de flesta desserter och kommer väldigt lätt göra en kort match med många stackars ostar. Personligen skulle jag vilja servera den till ett litet gäng franska rödkittostar som har legat extra länge (sådär länge så att man ser dom röra sig på tallriken).
91 MDP

//M