Trevlig afton med Sydafrika i Fokus
Ibland missar man det riktigt viktig mötena med människor för man vill hela tiden ha mer av allt- mer folk, mer mat, mer dryck, mer,mer,mer. Speciellt vi svenskar som ser det lite som tabu att umgås med alkohol i måttliga mängder under veckodagarna. Istället bör man vara kalas hela helgen så man med skam i sinnet, troget marcherande till arbetsplatsen på måndagmorgon. Ibland kan man faktiskt nöja sig med ett gott glas, lite goda ostar och charketurier, bra musik och en riktigt god vän som dessutom har haft den goda smaken att precis kommit hem från sydarika med vin i resväskan.
Waterford Estate Cabernet Sauvignon 2006, 13,5%
Druvtypisk "cabbe" med kompakt doft av björnbär, svartavinbär, kaffe, choklad, ceder, örter och fat. En viss sydafrikans rökighet viss också att finna, men det som imponerar mest är en klart solvarm terroirkänsla i doften. Vinet är fortfarande ung och kommer kanske inte vinna nämndvärt på lagring, därför kan man ge den runt en timmes luftning i karaff. Smaken är fruktdominerande med vissa fatinslag (att man andvänder 30% nya fat och att vinet ligger på 17 månader känns tydligt). Tanninerna är unga, men mjuknar snabbt av, vinet känns elegant och svalt. Jag blev possitivt överraskad av detta vin som jag faktiskt inte provat innan. Med kompakt kraft i bra balans mellan fat, syra, tanniner och frukt så har vinmakaren på Waterford, Kevin Arnold gjort ett riktigt bra vin som enligt mig imponerar mer än deras toppviner.
87 MDP
Waterford Family Reserve, 16%
Sött senskördat vitt vin på 50% Muscat de Alexandrie, 10% Sauvignon Blanc och 40% Chenin Blanc. En vacker gyllene guldfärgad dryck skvimper ned i glaset och dofter med torkade persikor, lössnus, citrus och fläder letar sig upp genom näsan. Doften är väldigt inbjudande precis som Waterfords Cabernet. Smaken är balanserad med bra syra som piggar upp upplevelsen, precis som i doften så domminerar persikor, citrus och fläder. En drömsk flykt till en veranda i ett varmt klimat (kanske Sydafrika t.o.m) med en god dessert innehållandes bla. jordgubbar bubblar restsamt upp i huvudet och jag lyssnar vidare på min väns upprymda samtal om vinerier, vinmakare och Sydafrika.
85 MDP
Slutligen måste jag uppmuntra alla läsare till att besöka så många producenter som möjligt, speciellt om man råkar ha vägarna förbi. Om man inte har varit där så förstår man faktiskt ingenting, hur mycket man än läser. Man måste inandas luften, doftat på jordmånen och träffat människorna för att verkligen kunna förstå en produkt som är skapad av kärlek och gott hantverk. Dessutom finns det inget finare än att se någons ögon lysa för att dom sett och uppplevt något riktigt vackert. Tack så mycket för det Robban!
Waterford Estate Cabernet Sauvignon 2006, 13,5%
Druvtypisk "cabbe" med kompakt doft av björnbär, svartavinbär, kaffe, choklad, ceder, örter och fat. En viss sydafrikans rökighet viss också att finna, men det som imponerar mest är en klart solvarm terroirkänsla i doften. Vinet är fortfarande ung och kommer kanske inte vinna nämndvärt på lagring, därför kan man ge den runt en timmes luftning i karaff. Smaken är fruktdominerande med vissa fatinslag (att man andvänder 30% nya fat och att vinet ligger på 17 månader känns tydligt). Tanninerna är unga, men mjuknar snabbt av, vinet känns elegant och svalt. Jag blev possitivt överraskad av detta vin som jag faktiskt inte provat innan. Med kompakt kraft i bra balans mellan fat, syra, tanniner och frukt så har vinmakaren på Waterford, Kevin Arnold gjort ett riktigt bra vin som enligt mig imponerar mer än deras toppviner.
87 MDP
Waterford Family Reserve, 16%
Sött senskördat vitt vin på 50% Muscat de Alexandrie, 10% Sauvignon Blanc och 40% Chenin Blanc. En vacker gyllene guldfärgad dryck skvimper ned i glaset och dofter med torkade persikor, lössnus, citrus och fläder letar sig upp genom näsan. Doften är väldigt inbjudande precis som Waterfords Cabernet. Smaken är balanserad med bra syra som piggar upp upplevelsen, precis som i doften så domminerar persikor, citrus och fläder. En drömsk flykt till en veranda i ett varmt klimat (kanske Sydafrika t.o.m) med en god dessert innehållandes bla. jordgubbar bubblar restsamt upp i huvudet och jag lyssnar vidare på min väns upprymda samtal om vinerier, vinmakare och Sydafrika.
85 MDP
Slutligen måste jag uppmuntra alla läsare till att besöka så många producenter som möjligt, speciellt om man råkar ha vägarna förbi. Om man inte har varit där så förstår man faktiskt ingenting, hur mycket man än läser. Man måste inandas luften, doftat på jordmånen och träffat människorna för att verkligen kunna förstå en produkt som är skapad av kärlek och gott hantverk. Dessutom finns det inget finare än att se någons ögon lysa för att dom sett och uppplevt något riktigt vackert. Tack så mycket för det Robban!
Starkviner & Macvin som imponerar
Måndag, start på en ny vecka och detta börjas med en liten starkvinsprovning.
Sho Chiku Bai, Nigori Saké
Vi dricker inte speciellt mycket Saké i Sverige av kanske förklarliga själ, då vår traditionella matlagning inte går speciellt bra med just denna dryck. Men å andra sidan så äter vi mycket asiatisk och Japansk mat och då är Saké oftast ett mycket bättre alternativ än traditionellt vin. Jag måste erkänna att jag är långt från expert på detta område, men efter några föreläsningar och möten med Akebono Åke så är det väldigt svårt att inte bli intresserad och nyfiken. Om ni får möjlighet att träffa denna fantastiskt passionerade människa så får ni absolut inte missa det!
Sho Chiku Bai är en Nigori Saké, detta betyder att den är sötare äv vanlig saké och är dessutom ofiltrerad. Därför är den vit som mjölk, innan servering bör den skakas så att sedementen blandas med drycken. Den ska serveras kyld precis som all bra saké ska. Det är ett stort missförstånd att man alltid dricker saké varmt. Det kan man endast göra med enklare saké och detta gör man främst när det är kallt ute, precis som glödgat vin (eller glögg som vi dricker här). Att saké skulle vara risbrännvin är även det helt fel, saké är vin (med en normal alkoholhalt runt 13-20%)- däremot finns det många destillat som görs på ris men det är en helt annan sak.
Sho Chiku Bai är vit som mjölk och riktigt ofiltrerad (man blir riktigt glad att hälla upp den i glaset!), doften är fylld med gula päron, blommor, citrus, banan, kokos, vim (rengöringsmedlet) och risstärkelse. Väldigt inbjudande, exotisk och spännande. Smaken är medelsöt och en tydlig ton av småbananer dyker upp tillsammans med en trevlig blommighet, mogna gula päron och kokos. Dock är smaken betydligt lättare och mindre spännande än doften och längden är alldeles för kort. Detta skulle jag vilja servera till kokosglass med frukt eller som en välkommsdrink innan en sushikvällen börjar.
71 MDP
Fino Inocente, Sherry
En dryck som vi borde andvända av oss betydligt mer än vad vi gör idag tycker jag personligen. Perfekt till fördrink samt tapas (torra), svartsoppan (halvtorr) eller desserter och ostar (söta). Inocente är lätt gul-hö färgad och har en oxiderad doft med massa nötter, övermogna äpplen och en viss antydan av hav (man kan ju inte dofta sältan som är en grundsmak). Smaken är lätt, torr, de mogna äpplena dyker upp hör också- akompanjerad av oxiderade toner, lite svamp samt en tydlig sälta. Inocente kanske inte är det bästa produkten man hittar i sverige men den är enkel och bra och fungerar alldeles utmärkt till lite "mitt-i-veckan tapas".
69 MDP
Grythyttan Hjortron, Grythyttan vin AB
Det finns nog få drycker som jag provat så många gånger som Grythyttan Hjortron, då jag spenderade tre år i just Grythyttan. Nu var det många år sedan, jag blev väll helt enkelt så trött på den att jag var tvungen att ta några års paus. Men idag blev jag väldigt paff, sötman fanns inte alls där på samma sätt som innan, den hade en viss oangenäm kärninghet och kändes väldigt platt och tråkig. Kanske åren har ändrat smaklökarna så pass att minnet inte hänger med. Jag är väldigt ledsen att säga det men jag skulle absolut inte kunna föreslå denna produkt som de ser ut idag (sorry Per). 58 MDP
Vecchioflorio Marsala Superiore 2003, 18%
Marsala, smaka på namnet. Vackert va? Dessa starkviner från Siciliens västrasida verka försvinna helt och hållet på den svenska marknaden. Detta är väldigt beklagligt, idag finns det en produkt på bolaget ordinarie sortiment och det är Vecchioflorio- någon torr Marsala finns inte att hitta! Om ni skulle av en händelse skulle åka förbi den vackra syditalienska ön så glöm för allt i världen inte att handla på er massa god torr Marsala, gärna från Marco de Bartoli. Vecchioflorio är en av de absolut största producenterna, men gör trotts detta en bra balanserad marsala med massor av fikon, nötter, oxiderade toner och en hygglig längd. Det är dags att sluta bara andvända marsalan till såsen och istället se den som det perfekta alternativet till Sherry.
70 MDP
Chateau de Corneilla Muscat de Riversaltes, Jonqueres d´Oriola 2004, 15,5%
Muscat, kan vara väldigt trevligt måste medges. Speciellt när dom honungstunga dofterna samsas med 1:ans lössnus. Här hittar man lite mindre snustoner men med mer parfymerade, florala inslag där speciellt fläder bryter sig igenom.
När vi sedan kommer till smaken så är en av de mest essentiella faktorerna i ett sött vin, enligt mig själv, att sötman balanseras med en bra syra. Syran hjälper inte bara till genom att pigga upp, utan även att ge djup, längd, balans och lagringspotential. Tyvärr finns inte något sådant i Chateau de Corneilla, vilket gör den till en tråkig menlös produkt som kanske fungerar som ett substitut för godispåsen (om du nu lagt på dig sådana dåliga vanor).
57 MDP
Macvin du Jura, Rolet Père et Fils, 18%
Första gången jag provade ett Macvin från Juradistriktet för cirka tio år sedan så blev jag väldigt chockerad. Så speciell, så anorlunda, knepig, personlig men ändå väldigt charmig och god. Detta speciella starkvin görs på senskördade druvor som får sin jäsning avbruten då man tillsätter Marc (druvdestillat, precis som tex. Grappa). Detta gör att sockret inte jäser ut helt och att man får en högre alkoholhalt. Macvin du Jura är en av frankrikes yngsta AOC då man fick detta så sent som 1991.Tillåtna druvor är Savagnin och Chardonnay för vita och Pinot Noir, Poulsard samt Trousseau för röda och rosé.
Rolet´s Macvin har en vackert gyllene bärstensfärg, med en synbart hög viskositet. I doften sammsas gammalt hö, honung, nötter, fat, läder, honung, mandelmassa, lätta oxiderade toner i ett galet virrvar som nästan gör att man för en sekund tappar orienteringen. Smaken är honungssöt med en perfekt balanserad syra som skär genom drycken som en nyvässad Mac- kniv. Aprikostoner reser sig i gommen och akompanjeras med hö, fat, citron, apelsin och mandelmassa.
Väldigt mycket personlighet, smak och balans. MEN vad ska man ha en sådant vin till?? Den är för kraftig och speciell för att passa till de flesta desserter och kommer väldigt lätt göra en kort match med många stackars ostar. Personligen skulle jag vilja servera den till ett litet gäng franska rödkittostar som har legat extra länge (sådär länge så att man ser dom röra sig på tallriken).
91 MDP
//M
Sho Chiku Bai, Nigori Saké
Vi dricker inte speciellt mycket Saké i Sverige av kanske förklarliga själ, då vår traditionella matlagning inte går speciellt bra med just denna dryck. Men å andra sidan så äter vi mycket asiatisk och Japansk mat och då är Saké oftast ett mycket bättre alternativ än traditionellt vin. Jag måste erkänna att jag är långt från expert på detta område, men efter några föreläsningar och möten med Akebono Åke så är det väldigt svårt att inte bli intresserad och nyfiken. Om ni får möjlighet att träffa denna fantastiskt passionerade människa så får ni absolut inte missa det!
Sho Chiku Bai är en Nigori Saké, detta betyder att den är sötare äv vanlig saké och är dessutom ofiltrerad. Därför är den vit som mjölk, innan servering bör den skakas så att sedementen blandas med drycken. Den ska serveras kyld precis som all bra saké ska. Det är ett stort missförstånd att man alltid dricker saké varmt. Det kan man endast göra med enklare saké och detta gör man främst när det är kallt ute, precis som glödgat vin (eller glögg som vi dricker här). Att saké skulle vara risbrännvin är även det helt fel, saké är vin (med en normal alkoholhalt runt 13-20%)- däremot finns det många destillat som görs på ris men det är en helt annan sak.
Sho Chiku Bai är vit som mjölk och riktigt ofiltrerad (man blir riktigt glad att hälla upp den i glaset!), doften är fylld med gula päron, blommor, citrus, banan, kokos, vim (rengöringsmedlet) och risstärkelse. Väldigt inbjudande, exotisk och spännande. Smaken är medelsöt och en tydlig ton av småbananer dyker upp tillsammans med en trevlig blommighet, mogna gula päron och kokos. Dock är smaken betydligt lättare och mindre spännande än doften och längden är alldeles för kort. Detta skulle jag vilja servera till kokosglass med frukt eller som en välkommsdrink innan en sushikvällen börjar.
71 MDP
Fino Inocente, Sherry
En dryck som vi borde andvända av oss betydligt mer än vad vi gör idag tycker jag personligen. Perfekt till fördrink samt tapas (torra), svartsoppan (halvtorr) eller desserter och ostar (söta). Inocente är lätt gul-hö färgad och har en oxiderad doft med massa nötter, övermogna äpplen och en viss antydan av hav (man kan ju inte dofta sältan som är en grundsmak). Smaken är lätt, torr, de mogna äpplena dyker upp hör också- akompanjerad av oxiderade toner, lite svamp samt en tydlig sälta. Inocente kanske inte är det bästa produkten man hittar i sverige men den är enkel och bra och fungerar alldeles utmärkt till lite "mitt-i-veckan tapas".
69 MDP
Grythyttan Hjortron, Grythyttan vin AB
Det finns nog få drycker som jag provat så många gånger som Grythyttan Hjortron, då jag spenderade tre år i just Grythyttan. Nu var det många år sedan, jag blev väll helt enkelt så trött på den att jag var tvungen att ta några års paus. Men idag blev jag väldigt paff, sötman fanns inte alls där på samma sätt som innan, den hade en viss oangenäm kärninghet och kändes väldigt platt och tråkig. Kanske åren har ändrat smaklökarna så pass att minnet inte hänger med. Jag är väldigt ledsen att säga det men jag skulle absolut inte kunna föreslå denna produkt som de ser ut idag (sorry Per). 58 MDP
Vecchioflorio Marsala Superiore 2003, 18%
Marsala, smaka på namnet. Vackert va? Dessa starkviner från Siciliens västrasida verka försvinna helt och hållet på den svenska marknaden. Detta är väldigt beklagligt, idag finns det en produkt på bolaget ordinarie sortiment och det är Vecchioflorio- någon torr Marsala finns inte att hitta! Om ni skulle av en händelse skulle åka förbi den vackra syditalienska ön så glöm för allt i världen inte att handla på er massa god torr Marsala, gärna från Marco de Bartoli. Vecchioflorio är en av de absolut största producenterna, men gör trotts detta en bra balanserad marsala med massor av fikon, nötter, oxiderade toner och en hygglig längd. Det är dags att sluta bara andvända marsalan till såsen och istället se den som det perfekta alternativet till Sherry.
70 MDP
Chateau de Corneilla Muscat de Riversaltes, Jonqueres d´Oriola 2004, 15,5%
Muscat, kan vara väldigt trevligt måste medges. Speciellt när dom honungstunga dofterna samsas med 1:ans lössnus. Här hittar man lite mindre snustoner men med mer parfymerade, florala inslag där speciellt fläder bryter sig igenom.
När vi sedan kommer till smaken så är en av de mest essentiella faktorerna i ett sött vin, enligt mig själv, att sötman balanseras med en bra syra. Syran hjälper inte bara till genom att pigga upp, utan även att ge djup, längd, balans och lagringspotential. Tyvärr finns inte något sådant i Chateau de Corneilla, vilket gör den till en tråkig menlös produkt som kanske fungerar som ett substitut för godispåsen (om du nu lagt på dig sådana dåliga vanor).
57 MDP
Macvin du Jura, Rolet Père et Fils, 18%
Första gången jag provade ett Macvin från Juradistriktet för cirka tio år sedan så blev jag väldigt chockerad. Så speciell, så anorlunda, knepig, personlig men ändå väldigt charmig och god. Detta speciella starkvin görs på senskördade druvor som får sin jäsning avbruten då man tillsätter Marc (druvdestillat, precis som tex. Grappa). Detta gör att sockret inte jäser ut helt och att man får en högre alkoholhalt. Macvin du Jura är en av frankrikes yngsta AOC då man fick detta så sent som 1991.Tillåtna druvor är Savagnin och Chardonnay för vita och Pinot Noir, Poulsard samt Trousseau för röda och rosé.
Rolet´s Macvin har en vackert gyllene bärstensfärg, med en synbart hög viskositet. I doften sammsas gammalt hö, honung, nötter, fat, läder, honung, mandelmassa, lätta oxiderade toner i ett galet virrvar som nästan gör att man för en sekund tappar orienteringen. Smaken är honungssöt med en perfekt balanserad syra som skär genom drycken som en nyvässad Mac- kniv. Aprikostoner reser sig i gommen och akompanjeras med hö, fat, citron, apelsin och mandelmassa.
Väldigt mycket personlighet, smak och balans. MEN vad ska man ha en sådant vin till?? Den är för kraftig och speciell för att passa till de flesta desserter och kommer väldigt lätt göra en kort match med många stackars ostar. Personligen skulle jag vilja servera den till ett litet gäng franska rödkittostar som har legat extra länge (sådär länge så att man ser dom röra sig på tallriken).
91 MDP
//M
Längtan till våren
Hej kära läsare, eller närmast sörjande- idag kommer mitt första påtvingade inlägg! Det kommer såklart från min skrivarkollega Danne som provade De Glazen Toren´s fantastiska Cuveé Angelique för ett gäng veckor sedan. Som den usla lagspelare som jag är, så kommer inte min recention förän nu...
Jag är en vår människa. Vissa gillar sommaren, andra hösten och för dom som bor på bättre breddgrader än Malmö säkert även vintern. Men våren mina vänner, då allt börjar leva igen, ta färg, vakna. Detta har de så klart min belgiska brödrar och systrar förstått och gör därför säsongsölen Saison. Detta är en lite ljusare, lättare och fruktigare ale som passar våren till.
Brouwerij De Glazen Toren som ligger i fel del av Belgien (flandern) är självfallet inget undantag.
Saison d'Erpe-Mere är deras storsäljare och är en opastoriserad, ifiltrearad historia. Doften tar en till en blommande våräng där gräset forfarande är lite fuktigt, fräscha citrustoner delar solidariskt plats med nejlika, kummin och våt collie (har bara haft en hund- och det var en collie, så det är bara min personliga doftpreferens).
Balansen är superb, inget drar iväg och citrustonerna som vi kände i doften går från citron till grape i smaken. Jästaromerna och hummlen är tydliga men inte för extrema för att skrämma bort "nybörjaren". Jag måste medge att denna öl helt klart ligger i min 10-i-topp bland Saison och om jag vore er så hade jag lagt benen på ryggen för att klippa det sista flaskorna som finns kvar!
90 MDP
//M
Jag är en vår människa. Vissa gillar sommaren, andra hösten och för dom som bor på bättre breddgrader än Malmö säkert även vintern. Men våren mina vänner, då allt börjar leva igen, ta färg, vakna. Detta har de så klart min belgiska brödrar och systrar förstått och gör därför säsongsölen Saison. Detta är en lite ljusare, lättare och fruktigare ale som passar våren till.
Brouwerij De Glazen Toren som ligger i fel del av Belgien (flandern) är självfallet inget undantag.
Saison d'Erpe-Mere är deras storsäljare och är en opastoriserad, ifiltrearad historia. Doften tar en till en blommande våräng där gräset forfarande är lite fuktigt, fräscha citrustoner delar solidariskt plats med nejlika, kummin och våt collie (har bara haft en hund- och det var en collie, så det är bara min personliga doftpreferens).
Balansen är superb, inget drar iväg och citrustonerna som vi kände i doften går från citron till grape i smaken. Jästaromerna och hummlen är tydliga men inte för extrema för att skrämma bort "nybörjaren". Jag måste medge att denna öl helt klart ligger i min 10-i-topp bland Saison och om jag vore er så hade jag lagt benen på ryggen för att klippa det sista flaskorna som finns kvar!
90 MDP
//M
Underbara Piemonte
Ibland blir man blind i jakten på de nyaste, mest prisvärda, mest annorlunda, konstigaste osv. Man glömmer bort den äkta kärleken, anledningen varför man hela tiden söker efter nya kickar och hela tiden letar som en besatt efter ett nytt känslosvall. Dett hände mig igår, jag träffade på den där gamla kärleken igen och vipps stannade allt i rummet, kännslorna välde över en....jag träffade igen på det som gjorde mig intesserad av det som vi skriver här om på bloggen, kärleken. Jag sprang på min gamla flamma Piemonte igen...
Torremora Dolcetto Fontanafredda 2006
Jag har inte avlagt något nyårslöfte än...men nu kommer det; jag ska prova mer Dolcetto´s 2009! Lätt, enkelt vardagsvin perfekt för en romatisk picknick i det gröna eller en trevlig grillkväll med nära och kära, nu är det kanske lite för kallt för sådana aktiviteter så man får hålla till godo med en filt och en riktigt god, krämig pasta (från den där pastamaskinen som man andvänder alldeles för sällan). Den lilla söta som Dolcetto betyder är i Fontanafredda´s tappning lätt, fruktig, ung, lite kärv med tydliga örtiga toner och balanserade tanniner. Frukten drar mot röda bär såsom röda vinbär, lingon och körsbär. Ett vin som tar ens fantasi till en anspråkningslös trattoria någonstans i norra Italien. Mycket prisvärt!!!- om jag får andvända min gamla skolkamrat Jimmys favorituttryck ;-)
79 MDP
Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2006
82 MDP
La Quercia Barbera d Ásti 2005
81 MDP
Barbera d Álba Scarronne, Vietti 2005
89 MDP
Barolo Fontanafredda 2003
87 MDP
Barbaresco Vecchi Vigne, Paitin 2003
89 MDP
Barbaresco Sori Paitin 2004
95 MDP
Barolo Bricco Ambrogio Paulo Scavino 2004
94 MDP
Barolo Bricco Rocche Prapó, Ceretto 2003
90 MDP
Costa Russi, Gaja 2004
98 MDP
Barolo Le Rocche Falletto di Serralunga, Bruno Giacosa 2003
93 MDP
Darmagi, Gaja 2003
91 MDP
Barbaresco Crichet Pajé, Alfredo Roagna 1998
95 MDP
Ursäkta att inte allt är färdigt här, men det blev hemskt mycket text och vin....
//Max
Torremora Dolcetto Fontanafredda 2006
Jag har inte avlagt något nyårslöfte än...men nu kommer det; jag ska prova mer Dolcetto´s 2009! Lätt, enkelt vardagsvin perfekt för en romatisk picknick i det gröna eller en trevlig grillkväll med nära och kära, nu är det kanske lite för kallt för sådana aktiviteter så man får hålla till godo med en filt och en riktigt god, krämig pasta (från den där pastamaskinen som man andvänder alldeles för sällan). Den lilla söta som Dolcetto betyder är i Fontanafredda´s tappning lätt, fruktig, ung, lite kärv med tydliga örtiga toner och balanserade tanniner. Frukten drar mot röda bär såsom röda vinbär, lingon och körsbär. Ett vin som tar ens fantasi till en anspråkningslös trattoria någonstans i norra Italien. Mycket prisvärt!!!- om jag får andvända min gamla skolkamrat Jimmys favorituttryck ;-)
79 MDP
Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2006
82 MDP
La Quercia Barbera d Ásti 2005
81 MDP
Barbera d Álba Scarronne, Vietti 2005
89 MDP
Barolo Fontanafredda 2003
87 MDP
Barbaresco Vecchi Vigne, Paitin 2003
89 MDP
Barbaresco Sori Paitin 2004
95 MDP
Barolo Bricco Ambrogio Paulo Scavino 2004
94 MDP
Barolo Bricco Rocche Prapó, Ceretto 2003
90 MDP
Costa Russi, Gaja 2004
98 MDP
Barolo Le Rocche Falletto di Serralunga, Bruno Giacosa 2003
93 MDP
Darmagi, Gaja 2003
91 MDP
Barbaresco Crichet Pajé, Alfredo Roagna 1998
95 MDP
Ursäkta att inte allt är färdigt här, men det blev hemskt mycket text och vin....
//Max
Tisdag och Vacqueyras
Ibland blir svensken chockerad om man pratar om alkohol och vardagar i samma andetag. Alkohol ska ju intas i STORA kvantiteter under kort tid och alltid på en fredag eller lördag. Att begripa ekvationen att ett köp av en flaska vin inte nödvändningsvis bara ska ge någon typ av underhållning till en person utan kanske till och flera. Tanken att ha måltiden som det viktigaste, mest centrala händele under dagen då man pratar, disskuterar och har trevlig med varandra bör tas på största allvar. Jag tycker man borde dela en flaska vin med sina vänner och bekanta flera dagar i veckan. Det är viktigt att bryta det barbariska kulturoket och lära sig att njuta av alkoholhaltiga drycker utan att spendera resten av aftonen i ...... övningar på toaletten, i polisens övernattningsceller eller i sin egen skam- kort och gott.
Som den civiliserade europé som jag försöker vara så avnjöt jag i går afton ett glas enkel Vacqueyras med mina vänner.
Les Hauts du Castellas "Selection Barrique", Vacqueyras 2006
Det senaste åren har en stor attitydsförändring skett bland det "vanliga" vinkonsumenterna när det gäller Franska viner. Innan var det för dyra och för sura. Dessutom hade man inte glömt bojkotten mot franska viner som skedde 1995. Idag kan vi hitta massor av trevliga fransoser från spännande små kommuner. Sammtidigt som Bordeaux slår alla rekord i idioti med sin sinnessjuka prissättning på 2005:orna kan man hitta väldigt prisvärda viner från andra delar av landet. Vacqueyras är ett lysande exempel på detta, ett stenkast nordöst om det mer kända Châteauneuf-du-Pape sjunker priserna markant och chansen att hitta guldkorn är riktigt bra. Lättare på plats än på Systembolaget så klart!
Mogna plommon och något utvecklad frukt samsas med en tydlig kryddighet, rostat kaffe, fat och lite rökta charkuterier. Vinet består av 70% Grenache, 25% Syrah och 5%Mourvèdre, men det är klart tydligast Syrah-tonerna som dominerar i doften. Smaken är liksom i doften dominerande av plommon, fat och en lätt pepprighet. Man hittar även lite torkade fikon och choklad. En bra syra håller uppe vinet och tanninerna är bra balanserade. Ett trevligt vardagsvin som gör sig utmärkt till ett trevligt långkok (som vi gillar väldigt mycket här på bloggen, om ni nu råkat missa detta...), en trevlig viltstek eller min till dagen italieninspirerad ragu.
82 MDP
//M
Som den civiliserade europé som jag försöker vara så avnjöt jag i går afton ett glas enkel Vacqueyras med mina vänner.
Les Hauts du Castellas "Selection Barrique", Vacqueyras 2006
Det senaste åren har en stor attitydsförändring skett bland det "vanliga" vinkonsumenterna när det gäller Franska viner. Innan var det för dyra och för sura. Dessutom hade man inte glömt bojkotten mot franska viner som skedde 1995. Idag kan vi hitta massor av trevliga fransoser från spännande små kommuner. Sammtidigt som Bordeaux slår alla rekord i idioti med sin sinnessjuka prissättning på 2005:orna kan man hitta väldigt prisvärda viner från andra delar av landet. Vacqueyras är ett lysande exempel på detta, ett stenkast nordöst om det mer kända Châteauneuf-du-Pape sjunker priserna markant och chansen att hitta guldkorn är riktigt bra. Lättare på plats än på Systembolaget så klart!
Mogna plommon och något utvecklad frukt samsas med en tydlig kryddighet, rostat kaffe, fat och lite rökta charkuterier. Vinet består av 70% Grenache, 25% Syrah och 5%Mourvèdre, men det är klart tydligast Syrah-tonerna som dominerar i doften. Smaken är liksom i doften dominerande av plommon, fat och en lätt pepprighet. Man hittar även lite torkade fikon och choklad. En bra syra håller uppe vinet och tanninerna är bra balanserade. Ett trevligt vardagsvin som gör sig utmärkt till ett trevligt långkok (som vi gillar väldigt mycket här på bloggen, om ni nu råkat missa detta...), en trevlig viltstek eller min till dagen italieninspirerad ragu.
82 MDP
//M
Nytt år & REA....
Hej & God fortsättning! Ett snabbt tips nu när vi bytat årgång är att Systembolaget idag startar sin REA. Denna gäller endast julöl och glögg, kanske inte så konstigt - ungefär som när ICA har rea på julmust. Men det kan vara en klok sak att kolla upp för många av julölen passar utmärkt att lagra.
//M
//M
