Riecine - gammal är äldst

När Baron Philippe de Rotschild börjar plantera Sangiovese kommer jag att plantera Cabernet Sauvignon - lär John Dunkley ha uttalat sig.

1971 tog John över gården  1973 blev den första årgången som man släppte 1975.

Dunkley var en av nyckelpersonerna när det kom till kvalitetsutveckling i Toscana, total motståndare till att använda franska druvor i sina Chianti Classicos.


1992 handplockade man den unga vinmakaren Sean O´Callaghan, som än idag är anvarig vinmakare på gården, kort därefter avled John Dunkley & vingården såldes vidare till en amerikansk affärsman som hade alldeles för stor kärlek till vin.

Tillsammans gör idag Sean & Gary kompromisslösa viner med mål att göra de bästa Sangiovesebaserade vinerna.

Gårdarna är helt organiskt odlade.

Riecine har väldigt hög status bland de Italienfrälsta vinherrarna.


Riecine är beläget på en av de vackraste platserna i Chianti Classico, på kullarna högt ovanför den lilla staden Gaiole in Chianti. De 10 hektar stora planteringarna ligger i hivudsaken i Gaiole & Montecucco

Riecine anses idag vara en av de bästa egendomarna och mest intressanta i hela Chianti Classico, Sean O'Callaghan har lyckats med bedriften att tilldelas Tre Bicchieri av Gambero Rosso inte mindre än 7 gånger och vinerna hamnar alltid i toppen när det ska poängsättas Chianti Classico och Supertuscans.

Nåväl bara information kan vara tråkigt & nu till vinerna .

2005 Chianti Classico, 100% Sangiovese , 14% alkohol, 20 månaders slutlagring på 1 år gammal fransk ek & en klassisk presentation. Gott saftigt italienskt vin fyllt med solmogna körsbär ( moreller ), välbalanserad med modern ek & schysst eftersmak, örter & en gnytta vanilj ringlar också ner i strupen,tur att de schyssta tanninerna ligger rätt & syran fräschar till slutet. En Chianti klart över medel, en bra start på husets viner.
86 MDP

2004 Chianti Classico Riserva, 100% Sangiovese endast från de bästa lägena på gårdens ursprungsläge i Gaiole, 14,5% alkohol & hela 2 års slutlagring på fransk ek.
Här händer det saker, skulle inte direkt beskriva det som kraftfullare, snarare stramare, elegantare & med större komplexitet. Körsbären har mognat, vaniljtonerna dämpats, en behaglig violton, timjan & en behaglig lakrits urskiljer sig i gommen, återigen en knivskarp syra som skär av vinets frukt i exakt rätt tillfälle för att nästa klunk ska bli en njutning.
Filosofiskt & gott, precis min typ av fint hantverk ifrån ett av Toscanas klassiska kommuner.
90 MDP

2003 " La Gioia ", Vingårdens prestige vin som hela 7 gånger har vunnit 3 glas i Gambero Rosso, årets årgång har skapats med hjälp av frukten till 90% Sangiovese & 10% Merlot, 2 år får vinet ligga på fransk ek, 60% av vinet ligger på ny ek medan 40% ligger på 1 år gamla barriquer.
Här finns det ingen tolerans utan råmaterialet är endast det bästa från samtliga Riecines lägen.
Här är karaffen ett måste, kompakt god körsbärsfrukt, doft av aceton ( Max sluta använd nagellack ). 
De mest mogna, näst intill svarta bigarråerna, otroligt härliga plommontoner, komplexa toner som härleder till tobak, silkiga tanniner & goda syror, dessutom en njutbar längd som gör det till en stor Chianti & defenitivt en upplevelse, måste säga att våra förväntningar inte var de högsta, men oj vad förvånade vi blev, tack för det Sean O´Callaghan
92 MDP

På återseende min pasta är färdig, Parmesanen tempererad & charkuterierna skurna .

// D


Fler vårkänslor

Efter att ha blivit snöad och regnad på i flera månader. Nästan glömt bort vad sol och blå himmel är för något. Lämnat hemmet när det är mörk och efter en lång arbetsdag kommer man hem när det är mörkt igen. Mörkret, denna enkla anledning till skandinavernas kalla temperament och höga självmordsstatistik...
Då kommer solen!
Nästan lite löjligt att ett par solstrålar kan vända allting så lätt, utflykter, picknickar, intressanta möten, framtidsplaner bara väller fram i huvudet på en. Längtan efter de första primörerna....ahhh Sparris... Och så klart vårölen!
Det är nu vi kan ta en paus från alla tungviktare som vi älskat i ett par månader. Inte för att det på något sätt inte är underbart med Nebbiolo och Imperial Stouts, men våren tar oss till nya smaker, nya intryck.
Tack vare solen så var jag bara tvungen att kasta in lite vår öl på en provning igår...

Oppigårds Spring Ale 4,6%
Jag är inte världens mest objektiva källa när det gäller just detta bryggeriet. Jag gillar eldsjälarna, familjen, tänket och att man använder humlen på ett sådan fint sätt. Titta bara vilka typer man använder sig av;
Bitterhumle: Centennial
Smakhumle: Willamette
Aromhumle: EK Goldings, Cascade och Willamette
Torrhumlad med Cascade och East Kent Goldings.
Att man sedan släpper säsongs öl är underbart, något som fler borde sysselsätta sig med.
Spring ale är en engelsk bitter med lite amerikanska drag, men med fortfarande snäll alkoholhalt. Färgen är vackert gyllene, gul brun. När man sedan doftar på den så kommer vårkänslorna snabbt- stor påtagligt humlearomatisk, med massor av blommor, fläder, grape och kåda. Känns väldigt mycket humle, men även väldigt vegetal- precis som att våren bankar på ens dörr. Man upplever ingen tuff beska när man sippar i sig de första centiliterna och det kanske inte är så konstigt när den faktiskt bara ligger på 42 IBU.
Balansen är trevlig och beska ligger kvar i munnen ett litet tag. En perfekt bruksöl som vi brukar kalla det!
81 MDP

//M

4 tuffingar på samma kväll

Ibland så tänds det ett ljus i mörkret och en hel dag kan plötsligt vända, detta kan bla ske genom att man får finbesök av en viss Danne, med en klirrande väska fylld med kärlek.

Vi började lätt som sig bör med rökig porter från Left Hand;

Left Hand Brewing Co Smoke Jumper, Smoked Imperial Porter 9,9%
Detta amerikanska bryggeri från Colorado har nog de flesta av oss bekantat sig med vid denna tiden, man hittar de ganska ofta ute men även på många tillfälliga släpp på bolaget. Denna gång har man en rökt porter, kanske mer egen kostym än i traditionell Bamberg-stil.
Jag har börjat bli uttråkad på Left Hand´s väldigt personliga husstil som kan vara framträdande ibland, men denna extremchockade oss främst med dess balans som vi absolut inte hade räknat med. Doften är ett snyggt hopkok av rökt chark, choklad, lakrits, vegetalhumle och Left Hands´s hustypiska karameliserade stil med honungsmarinerad våt hund. i smaken dyker humlen upp i snygg balans med bitter choklad, karamell, kaffe och nougat. Längden är medellång och alkoholen sticker aldrig ut. En mycket trevlig början
89 MDP

La Gioia 2003 IGT Toscana
En helt ny bekantskap för mig, så jag överlämmnar det till Danne att introducera er till den producent.

Jag var mycket skeptisk i början till att förstöra en mysig kväll med en Toscan, eftersom jag hade haft en mycket tråkig Toscana provning några dagar innan (kommer snart mina vänner). När det dessutom var 2003 som stod på flaskan blev jag ännu mer tveksam- är det inte dax att försöka glömma bort alla platta sönderkokade Sangiovese druvor som bara smakar körsbärsylt... Men som vi brukar säga "man kan aldrig generalisera något inom dryckernas värld"!
En varm doft slår upp ur glaset där en koncentrerad ton av körsbär och aceton lamslår näsan.

90% Sangovese 10% Merlot

60% på nya fat och 40% på gamla

92 MDP


Pizza Port Hop 15 Ale, 10%

15 årsfirandet av Pizza Port i Solana Beach gjordes 2002 i form an en Dubbel IPA. Speciellt med denna är att tokarna från Californien andvände sig av 15 olika humlesorter som tilsattes varje 15 minut under kokningen. Slutresultatet; ett riktigt humlemonster! Eftersom Hop-15 blev så populär så görs den nuförtiden flera gånger per år, man hittar också den på
12:e plats bland Dubbel IPOR på ratebeer.com
Doften är kraftigt humlad med massor av blommor, grapefrukt, malt och honung.
Att humlen och beskan är främst framträdande när vi sedan provar den kanske inte kommmer som en direkt överraskning. En riktigt tuff gynnare som sitter kvar i gommen i oändligheter.

96 MDP

Mikkeler Beer Geek Brunch, Weasel, 10,9%
Bästa skandinaviska efter Sveriges stolthet Stormaktsportern "Kaggen" är samarbetet mellan Danska Mikkkeller och Norska Nøgne Ø om man får tro de som provat den på ratebeer. Beer Geek Brunch " Weasel " är en Imperial Oatmeal Stout som dessutom är smaksatt med Civet kaffe som är en av världens mest exklusiva kaffesorter. Precis som en annan dyrgrip- Kopi Luwak kaffet (http://en.wikipedia.org/wiki/Kopi_Luwak) så har Civetbönorna fått en jäsning i tarmkanalerna på en liten gynnare, i detta fall en vessla. Ca phe chon som man kallar det i sitt hemland Vietnam är en enorm raritet. För er som inte sprungit på något liknande så är proceduren relativt enkel: En kaffeböna äts upp av en liten gnagare, i detta fall en vessla, eftersom själva kärnan eller bönan är så hård kan inte djuret bryta ned denna. Så efter fått åka berg-och-dalbana i det lilla djurets inre hamnar de små kaffebönorna i dess spillning. Sedan plockas bönorna upp av fattiga bönder som sedan säljer dom för småpengar till någon som i ett senare kommer tjäna storkovan. Det mest intressanta under bönans färd är att tarmbakterierna i djuret startar upp en jäsningsprocess i bönan som ger en unik karaktär.
Det är också kaffetonerna som är mest framträdande i The Weasel, men man hittar även massor av choklad, balanserad beska, lätt syra som ser till att den inte blir platt och trist. En av de bästa öl jag någonsin provat måste medges.

97MDP

//M


Husmanskost & drömmar om det södra Frankrike

Sista vanliga dagen på detta året, imorgon är det 2009, nya tag, nya löften & desto viktigare nya årgångar.

Dagen ägnades åt inredningsshopping på Ikea, köbrottning på systemet, frisyrbeundran samt husmanskost som kvällsmat.


Medan vår egen kock Ivan kokte in päronen till nyårsdesserten passade jag på att använda den sista biten roulad på den underbara grisen/vildsvinet uppfött hos Lillehemsgrisar. Sötpotatis på låg temperatur, senap & salvia fick ett leende i gensvar.

Mest för att ha en anledning till att öppna ett spännande vin, en gåva från vår egen Gudfar Uffe, ibland behöver man någon som varit med lite längre som kan ta ett nacksving, dra en i öronen eller bara plocka ner en på jorden när appellationerna blir för svåra eller druvsammansättningen slår knutar på tungan .


Vinet som absolut inte kunde vänta in att klockorna skall ringa in 2009 utan passade som en perfekt avslutning på 2008 kommer ifrån en sydfransk kommun som heter Collioure, längst ner där Frankrike övergår i Spanien vid Pyrénéernas fot ligger Collioure hand i hand med det betydligt mer kända Banyuls, vid den gamla fiskebyn har man nu vaknat upp & producerar smakrika, solvärmda viner med både elegans & finess i bästa fall.

Precis som i många av grannkommunerna så är Grenache den stora druvan, även om de solstekta terrasserna tillsammans med de svalkande briserna från havet är optimalt  för den kinkiga Mourvedren.

Enligt en klassiskt talesätt så vill Mourvedren ha ansiktet i den heta solen & fötterna i vatten - vilket är exakt vad den får i Collioure.


Cuvée d´Octobre , Domaine du Traginer , Collioure , Frankrike

  

Druvblenden på 50% Grenache, 20% Carignan, 20% Mourvedre & 10% Carignan slumrar in 14 månader på fransk ek och tack vare ett lågt skördeuttag skapas ett härligt varmt vin med kombination utav smaklig torkad frukt såsom fikon, plommon, fräscha röda vinbär & inslag av lakrits.

 Trots sitt varma klimat finns en läcker syra som tillsammans med sköna ros & violnyanser avslutar denna trevliga bekantskap.

Skulle mycket väl kunna tänka mig att avnjuta ett långkok eller någon god ost till detta utsökta vin.


90 MDP

  

Lagade lite sen kvällsmat, min tolkning på klassisk husmanskost slutade med skånsk blodkorv, sallad på spetskål, schallotenlök & vinägerfläsk till det rårörda lingon & lågtempererad panchetta ( tack Ivan för tipset ang. vinägerfläsk, det vart svingott ).


Eftersom vinet redan vart öppnat & vid detta lag fått cirka en timmes luft så vart det givet till maten, även om nyfikenheten och det sunda förnuftet sade en god humlad öl.


Sierra Nevada Pale Ale - Kalifornien

  

1981 grundades bryggeriet i Chico - Kalifornien av hembryggarna Ken Grossman och Paul Camusi, på den tiden väldigt småskaligt & innovativa i sin bryggning, idag en av de största & mest namnkunniga.

Trots det har de vunnit min kärlek & på något viss vill jag tacka dem för en del av mitt stora ölintresse, det var någonstans här man insåg eller i alla fall fick en aha upplevelse av olika mångfall på smaker & dofter som finns i de olika godbitar. Givetvis är det deras Sierra Nevada Pale Ale som någon introducerade mig till.

Jag minns en annan episod där jag nykär i öl hade tagit mig ner till Bishop & såg två herrar stå vid baren, i ett glatt samtal klunkandes på just denna Cascade ale.

Nykär som jag var trodde jag att jag ägde världen och berättade glatt för herrarna hur kul jag tyckte det var att de drack mitt favoritöl, hur kul dessutom att de kände till den & provade någonting annorlunda som dessutom smakade betydligt bättre.


Ridå ner när det var självaste Håkan Engström & hans höger hand Benny Mårtensson som jag samtalat med, hur kunde jag få reda på det ? Direkt hemma slog jag upp min nattlektyr En Ölbok skriven av mannen jag nyss träffat på Bishop.

Boken är än idag den mest lästa ölbok i detta hem & rekommenderas skarpt till alla som gillar att stoppa näsan i glaset.


Som ett sällskapssjukt cirkuslejon letar den upp sin publik, den vill synas visa att den kan & gör det bra.

Väldigt attraktiv med sina citrus, aprikostoner som är så sköna & karaktäristiska för Cascadehumlen, trivsam beska & god eftersmak, en genuin amerikanske ale som man går tillbaka till om & om igen.

När man har provat igenom ett & annat i ölväg, är man kanske inte så imponerad längre, men den fyller definitivt sin funktion i samhället.


87 MDP


Igår köpte min älskling en försenad julklapp till huset en radio som kopplar upp sig mot världens radiokanaler, vilket gör att man har en otroligt stor mängd radio att välja på, spännande världsmusik från Senegal ena minuten, för att lyssna på ryska hockeyreferat andra minuten.

Samtidigt som jag ligger i sängen & skriver detta inlägg, så har jag hittat en ny amerikansk favoritkanal som heter Tears & Beers kan det bli mer passande bakgrundsmusik till goda drycker?


// D

Nördarna tackar Bönderna

Jo, jag vet- detta är en dryckesblogg... men som de flesta vet så kan man ju inte bara dricka, man måste ju äta också. Om man väljer att njuta av goda drycker så borde man ju även intresseras av god mat och bra råvaror.
Därför vill vi gärna tacka för säsongen och önska en fantastiskt god jul & gott nytt år till alla fantastska människor som har arbetat på Bondens egna marknad, Drottningtorget i Malmö.
Dessa eldsjälar har ändrat våra liv det senaste året med underbar kvalitet och sann kärlek till råvarorna.
Råkar det vara så att ni inte besökt marknaden, så borde ni verkligen det!!!
Besök http://www.bondensegen.com

//M

Danne på Bondens egen julmarknad, tillsammans med sin Sofia

Konsten att förgylla en tisdag

December & Malmö vädret lika varierande som resultat för stadens fotbollslag .
Iväg till jobbet i Västra Hamnen, mörkt, kallt & blåsigt .
Nyöppnade som vi är & finansproblem gör att det inte är skyttetrafik på stadens  krogar .
Som grädde på moset tyckte någon däruppe att jag förtjänade ett migränangrepp, lyckligtvis av det snällare slaget .
Nåväl efter att ha putsat upp det mesta från den framgångsrika lunchen & med inspiration från vinlistan på Sjömagasinet tyckte jag att det var dags att prova en av våra Bourgogne Rouge & se om den höll måttet .

Jean-Jacques Confuron - Nuits Saint Georges " Pinot Noir " 2004

Liten vingård i kommunen Nuits-Saint-Georges, mycket passion & fantastiska hantverksviner .
Detta komplexa Bourgogne, denna kärleksfulla druva & alla myriader av nyanser gör området till ett av de mest svårhanterliga att överblicka.
Eftersom min kunskap är mycket begränsad här är det lätt att det blir ömsom vatten, ömsom vin .
Just ikväll har jag tur att det är just vin .
Stor kupa en skvätt Pinot att fukta ner glasets insida & näsan ner.
Denna ljuvliga doft som går genvägen direkt till smilgroparna, som har en tendens att stanna kvar där & förföra.
Elegant & nästan transperant så att man kan se igenom glaset när man skålar med sin älskade som sitter mitt mot .
Den sköra Pinoten  & dess tunna skal en romans som varar för evigt .
Otroligt balanserad, fin smäcker frukt som smeker gommen, denna härliga syra som fräschar upp tillvaron och är så igenkännande för god Bourgogne.
Detta är vinmakarens inkörningsport, någonstans här man sätter sin standard, här någonstans man ska väcka nyfikenheten i konsumenten, skapa ett merbegär.
En ny spännande bekant för mig & visst blir jag lite kär.
Tog mig inte lång tid att beställa 3 stycken Chambolle-Musigny av JJC

88 MDP

http://www.jjconfuron.com/

// D






Men varför en blogg då?

Jag vet egentligen inte om de e någon som kommer att läsa detta, jag vet ju faktiskt inte vad en blogg är- har ju aldrig läst någon. Men tanken är väll lite att man kan samla alla dryckesprotokoll på ett trevligare sätt än på lappar som man sedan aldrig hittar. Sedan vill ju man vara lite "up to date", hänga med kidsen, kunna säga "jo jag vet, har en blogg själv", inte bli gammal...
Så nu sitter jag som många andra dagar med ett gott glas i min hand i väntan på någon kulinarisk kreation. Och i glaset då? Det är måndag idag så något enkelt tycker väll vi kan vara lämpligt, dessutom lite trevlig gryta med lite franska smaker i som har puttrat i två och en halv timme nu. Lite smörslungad rosenkål och svamp. Enkelt och trevligt en kulen dag i december då mörkret ligger kompakt över provinshuvudstaden Malmö.

Chateau Bouscassé 2005 från Madiran och kändisen Alain Brumont 105 kronor på bolaget.
65% Tannat, 25% Cabernet Sauvignon och 10% Cabernet Franc. 14% alkohol
Fick den blint av min vapendragare Daniel och lade först märke till värmen i doften, gissade på att den låg på ca 14% å det var typ allt jag gissade rätt (får väll skylla på att jag jobbat 12 timmar idag...).
Kompakt frukt, intrigerade fattoner, markerade tanniner och trevlig syra. Syrliga björnbär, läder, lätt vegetal. Märker att det är ett ungt vin, Tannat måste få sin tid även om jag tror att Monsieur Brumont har microoxiderat det en smula.
85 MDP 


Eftersom man aldrig kan komma tomhänt till en middag, så kastade jag med en enkel flaska Languedoc- Roussillon (fortfarande bara måndag, ni vet).
30 minuter senare har en mycket trevlig middag förvandlats till en komplicerad konflikt. Hur kan något sådant ske kan man undra.
Jo när en sk vän och vapendragare väljer att utnyttja sin ödmjuke gäst och inte alls hällde upp mitt vin i dekantern utan något helt annat!!!
Jag ska förbereda snöbollar i frysen, driva upp nässlor i hans dass- nu är det krig!!
// M


Härliga vita fredsflaggor välkomnar oss när vi kör över sista krönet & in i det heliga vinlandet Rioja .
Spanien detta härliga vinland med underbara människor & mångfascinerade viner.
Vilket lyft de har fått på svenska marknaden , äntligen finns det ett stort & brett utbud av härliga spanjorer.
Klassiska Riojer , nytänkande Bierzo eller upptäck hur de ryckt up sig i Navarra .
Max min ständiga vän & ifrågasättare hade som vanligt med sig ett presentvin från modekommunen La Clape i Languedoc-Roussillon säkerligen lika bra & trevligt som Max beskrev det , min tankebana gick därimot att hämnas på Max som för någon vecka sedan fick ett gott skratt när undertecknad & Tor gissat oss fördärvade på ett Nero ´d Avola vin .
Tänkte att minlångtidskokande gryta & all dess arbete förtjänade en klassisk Tempranillo i klassiska kläder, Bodegas Montecillo är det första vin som nådde Sverige ifrån Rioja , de har ett eget tunnbinderi & kvinnlig vinmakerska.
Bodegas grundades 1874 & är därmed Riojas 3:e äldsta vineri .
Denna kväll & gryta delades med deras Gran Reserva från 1996 en gåva från vår vinvän Magnus .

Montecillo Gran Reserva ´96
Mycket karaktär av sina fat som med åldern har rundats av & nu endast ger struktur åt det väl utvecklade liv som i högsta grad vibrerar & är levande .
Torkad frukt , varm örtighet, soltorkade tomater & second hand kläder samsas i glaset & allt bryts av perfekt med en vältajmad syra.
Väldigt gott & en passning till alla som tycker att dagens viner innehåller för mycket ek , undrar hur spännande ett vin som detta hade klarat sitt 12-åriga liv utan ryggrad .
Man kanske istället ska ifrågasätta varför många av vinerna släpps på marknaden som unga embryon & väldigt få når sin fulla potential innan de är uppdruckna.  
Allting har sin tid & plats .
För att göra er som blivit lockade av detta vin en aningen besvikna så har bolaget nu släppt nästa årgång, den fina 2001 . 
87 MDP
// D

När stridslarmet äntligen har tystnat och kaffet serverats tillsammans med lite hembakat är det dax för avec och tilika sängfösare. Det finns ju oftast en dag imorgon och nya drycker att utforska- det är därför en blogg, så man kommer ihåg allt man provat. Eftersom vi inte befinner oss i min sköna residens i Malmös mer resonabla kvarter, utan hos Danne... där Whiskyutbudet är mediokert så får vi snällt hålla godo med en;

Mount Gay XO
(som inte har nått med Pride att göra) från Barbados
Doften är kompakt av choklad, fat, cigarrer, kvarglömda bananer och romrussin.
Det som fascinerar oss är balansen mellan unga och mogna toner, komplexitet med andra ord. En torr, spännande och välbalanserad rom- värt att lägga på minnet! Vi tackar vår dryckesbroder Ivan för bidraget och hoppas att denna kommer med fler!
90 MDP
// M

Ni som har orkat läsa vårt första inlägg, vi gläds med er, utan er alla tacksamma själar kanske det inte blir fler inlägg, det är ni läsare som är morötterna i vårt långkok .

Over and Out // D & M


RSS 2.0